Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FONETIKER fone4tiker l. få-, stundom 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. fonetiker, t. phonetiker; till FONETIK]
språkv. person som är hemma i fonetik l. ägnar sig åt fonetiska undersökningar. En vetenskapligt skolad fonetiker. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885).

 

Spalt F 1101 band 8, 1925

Webbansvarig