Publicerad 1925 Lämna synpunkter FONO- fon1o- l. fon1å- l. fon1ω-, l. få1-, stundom fω-1. Etymologi [jfr t., eng. o. fr. phono-; av gr. φωνο-, till φωνή, ljud; rotbesläktat med BÖN] i ssgr: ljud-; se FONOGRAF, FONOLOGI m. fl. — Spalt F 1101 band 8, 1925 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se