Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FORDENSKAP (fo`rdenskap Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(†)
1) fortskaffning, forsling, skjuts(ning); (hjälp med) vad som behöves på en färd i fråga om fortskaffningsmedel, mat o. dryck, foder åt hästar o. d.; ofta med tanke företrädesvis på livsförnödenheterna; äv. övergående i bet.: fortskaffningsmedel (med inbegrepp av hästar o. d.), fordon; jfr FOLA, v.1 I 1, FORDRA, v.1 I 1. 2Kor. 1: 16 (NT 1526). Ähr wår wilie .., att tw skaffer honom god fordenskap til watn, ther ifrå Calmarne och nedh til Sölfzborg. GR 14: 312 (1542). På thet then resande Man kunde för penningar, medh hästar och wagnar sampt båthar och all annan fordenskap .. befordrat blifwa. Striernman Riksd. 1127 (1649). Mat, dricka, Skiutzhästar och annor fordonskap. Barckhusen Cotossichin 66 (1669). Meurman (1846; med hänv. till fordon).
2) (förnödenheter för) uppehälle; föda, foder; jfr FOLA, v.1 I 3, FORDRA, v.1 I 5. Maat och öll och annan nödtorftigh fordenskap som henne giordes behof nu på sine åldrige dager. BtSödKultH 12: 72 (1597). Gustaf Swensson kiöpte Sääd till att Bränna, sampt höö och hallm till forenskap åth sin hästz förtärningh. VDAkt. 1694, nr 25. Hafver han vel lärdt något lofliget handaverck; han trenger intet til at tiggia sin fordenskap. Swedberg Casa 76 (1723). Hästar och foderskap säljas ej för bättre pris på Landet, än i Stad. AdP 1800, s. 793.
Spalt F 1108 band 8, 1925