Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORNYRDISLAG fω3rnyrdis~la2g, förr äv. FORNYRDA(R)LAG, n.; best. -et.
Ordformer
(-yrdis- 1907 osv. -yrdes- 1898—1907. -yrda- 1819—1881. -yrdar- 1822—1851)
Etymologi
[av isl. fornyrðislag, av fornyrði, vad man fordom sade (av forn, motsv. FORN, adj.1, o. det bl. i ssgr anträffade yrði, avledn. av orð, motsv. ORD) o. lag (i ssgr äv.: versart), motsv. LAG, n.]
språkv. en i sht i de äldsta eddadikterna använd versart, som bl. a. utmärkes av tvåtaktiga, blandade, parvis allittererade verser, i allm. åtta i varje strof; förr äv. allmännare ss. sammanfattande benämning på eddadikternas versarter. SvLitTidn. 1819, sp. 72 (”88”). Dalin (1851). NF (1881). Brate SvSpr. 224 (1898).

 

Spalt F 1168 band 8, 1925

Webbansvarig