| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
i sht mil. slutet, stormfritt fäste som antingen (vanl. ss. spärrfort) ligger ensamt för sig, hänvisat till egen försvarsförmåga, l. som tillika med ett antal andra sådana (äv. kallade gördelfort l. detacherade fort) bildar en gördel omkring en ort med l. utan kärnfästning; mindre fästning; fäste; förr äv.: fästning, fast slott. Anlägga ett fort. HB 5: 200 (1651). Biurman Brefst. 137 (1729). Sålunda skulle på Mont Cenis uppföras ett nytt starkt fort, för att fullständigt spärra vägen. KrigsVAH 1888, s. 153. Den yttre (andra) gördeln af detacherade forter omkring Paris innesluter .. fyra hundra engelska kvadratmils yta. Steffen ModEngl. 10 (1893). En med talrika fort försedd försvarslinje. Torpson Eur. 1: 226 (1895). — jfr LAND-, NED-, SJÖ-, SPÄRR-FORT m. fl.
-FÄSTNING. fästning vars viktigaste försvarsvärk utgöres av en gördel av långt framskjutna fort. 2NF (1907). —
-GÖRDEL. ett antal (mer l. mindre långt framskjutna) fort som bilda en skyddande gördel omkring en ort med l. utan kärnfästning. En långt framskjuten, en dubbel fortgördel. NF 5: 629 (1882). (Den ryska staden Brest-Litovskis) försvarsverk .. bestå af en rent militär kärnfästning och en fortgördel. 2NF 4: 117 (1905). —
-LINJE. linje i vilken fort äro anlagda (omkring en fästning). Upptaga strid i fortlinjen. IllMilRevy 1899, s. 358.
Spalt F 1177 band 8, 1925