| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FOSTERBRODER fωs3ter~brω2der, i sht vard. äv. -BROR ~brω2r, i bet. 2 b, i ssgr o. i avledn. fostbrödraskap vanl., eljest numera sällan FOSTBRODER fωs3t~brω2der, m.; best. -brodern, äv. -brodren; pl. -bröder ~brø2der.
1) i allm.: gosse som uppfostras l. man som blivit uppfostrad tillsammans med ngn annan l. andra utan att vara hans l. hennes l. deras värklige broder. Dalin Arg. 1: 255 (1733, 1754). Se här har du din gamla lek-kamrat Colas, din Fosterbror; känner du inte igen honom? Björn Fanfan 29 (1786). Djacfar och Faḍl (blevo) fosterbröder med .. prins (Harun). Lindberg Hârûn 54 (1900). — särsk. (numera föga br.) i oeg. o. bildl. anv. (jfr 2 b slutet). Et gladt sinne är kärlekens fosterbror. Altén Landförv. 112 (1795). (Jordbruket o. industrien) äro fosterbröder i dessa bygder. Oscar II 6: 80 (1880, 1895).
2) [efter motsv. anv. i isl.] i fråga om fornnordiska förh.
a) gosse som uppfostras l. man som uppfostrats tillsammans med en annan l. andra på grund av det rådande bruket bland högättade familjer att lämna bort sina söner till uppfostran (vanl. åt ngn av lägre börd o. samhällsställning); jfr FOSTER-DOTTER 2, -FADER 2, -SON 2. (Det) blef .. nu stadfest att .. (kungasonen Halvdan o. bondesonen Viking) blefwo fosterbröder. Reenhielm ThVik. 23 (1680). Botin Hist. 1: 135 (1789). Dalin (1851).
b) person som med en annan har ingått fostbrödralag; jfr BLODS-BRODER. Swedberg Schibb. 324 (1716). Hade .. (den i holmgång besegrade) varit käck, så blef Segervinnaren gerna hans Fosterbroder. Dalin Hist. 1: 89 (1747). De blandat blod med hvar andra, / fosterbröder på Nordmannasätt. Tegnér (WB) 5: 25 (1825). NF 5: 105 (1881). — särsk. (i vitter stil, numera mindre br.) i allmännare o. bildl. anv. (jfr 1 slutet): trogen kamrat, vapenbroder, stallbroder. O, mitt svärd! / Som fosterbror / till mig du ju svor / trohet, utan allt svek och flärd? Ling As. 608 (1833). De Fredmanska fosterbröderne. Atterbom Siare VI. 1: 73 (1852). Som fostbröder nu vi (dvs. svenskar o. finnar) i häfderna stå. Ridderstad SDikt. 2: 308 (1858).
B: FOSTBRÖDRA-, numera sällan FOSTERBRÖDRA-ED. (fost- 1890 osv. foster- 1836) i fråga om fornnordiska förh.: ed som svors vid ingående av fostbrödralag. Strinnholm Hist. 2: 512 (1836). —
-LAG, n. (fost- 1680 osv. foster- 1681—1911. -bröder- 1680—1789. -brödre- 1733—1747)
1) i fråga om fornnordiska förh.: under högtidliga ceremonier (bl. a. blodsblandning) mellan två (l. flera) män ingånget o. med ed bekräftat vänskapsförbund som bl. a. förpliktade deltagarna att (såsom om de varit värkliga bröder) hämnas varandras död; jfr BLODS-BRÖDRASKAP, BLODS-FÖRBUND. Ingå, svärja fostbrödralag. Reenhielm ThVik. 50 (1680). Gunnar och Högne svuro Sigurd fosterbrödralag. Cnattingius SnE 127 (1819). Fosterbrödralag .. innefattade ett vänskapsförbund i lif och död. Holmberg Nordb. 513 (1854). Tegnér HemOrd 18 (1881).
2) (i vitter stil) i utvidgad o. bildl. anv.: innerligt vänskapsförbund; troget kamratskap; innerlig förening l. förbindelse. Dalin Vitt. 3: 213 (1732). De (kamrater), som mest öfverenstämma grundlägga sinsemellan tidigt ett fostbrödralag som står profvet mot många vexlingar i lifvet. Blanche Tafl. 3: 167 (1857). (Humanismens) förening med protestantismen var ett naturligt fostbrödralag. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 97 (1898). —
-TRO, r. l. f. (fost-) (i högre stil) = -TROHET. Nybom SDikt. 2: 113 (1844, 1880). Böttiger 6: 117 (c. 1875). —
-TROHET. (fost-) (i sht i högre stil) trohet mellan l. såsom mellan fosterbröder. Hans (dvs. konung Atles) fostbrödratrohet berömdes / af alla. Ling As. 383 (1833). Heidenstam End. 264 (1889).
C (†): FOSTERBRÖDRE-LAG, se B.
FOSTERBRODERLIG, äv. FOSTBRODERLIG, adj.; adv. -T. (fost- 1868. foster- 1821 osv.) (i vitter stil, mindre br.) till FOSTERBRODER (1 o.) 2. SvLitTidn. 1821, sp. 750. Jag också vid er sida / mig ställer här, fostbroderligt att strida. Sturzen-Becker 6: 151 (1868).
Spalt F 1227 band 8, 1925