| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAM ssgr (forts.):
1) (föga br.) till 3: uppmana (ngn) att gå l. rycka l. storma fram(åt). De gåfvo .. et herrop, slogo på skjölderna och frammante de andra å det häftigaste. Björner Lodbr. 36 (1737).
2) till 5: uppmana (ngn) att träda fram l. visa sig; särsk.: gm besvärjelser o. d. (söka att) framkalla (andeväsen); ofta bildl.: framkalla, kalla l. väcka (ngt) till liv. Colport. 1798, nr 1, s. 2. De stormar, hvilka en så ofullkomlig Constitution liksom sjelf frammanar. Palmblad Norige Bih. 120 (1847). Du har frammanat, som en svartkonstnär, / Min ande ur sin graf. Hagberg Shaksp. 12: 40 (1851). Paulus först var i stånd att uttala den formel, som för menskliga tanken frammanar kärlekens innersta väsende — de orden, att kärleken tror allt, lider allt och hoppas allt. Lysander Föredr. 33 (1855). Det .. är mig kärt att frammana bilden af Carl v. Linné. Ödman VexlBild. 74 (1890, 1893). —
(3) -MARSCH. marsch framåt (mot) l. fram (till ett ställe), framryckning; särsk. mil. marsch mot fienden (motsatt: tillbakamarsch); äv. bildl. Hindra fiendens frammarsch. Nordberg C12 2: 345 (1740). Då en arméfördelning .. befinner sig i frammarsch, d. v. s. i marsch mot fienden. Tingsten o. Hasselrot 55 (1902). Tyskarnas raska frammarsch i kommersiellt och näringspolitiskt avseende. Hedin Front. 535 (1915). Den fosterländska medborgarbildningens frammarsch i vårt land. Holmberg Tidsstr. Förord (1918). —
(3) -MARSCHERA. marschera fram; särsk. mil. Ifrå norr frammarcherade västgöthar till fot. Rhyzelius Ant. 141 (c. 1750). När första kompaniet frammarscherat till mönsterbordet. SFS 1902, nr 117, s. 14. —
(3) -MATA, -ning. i sht tekn. mata fram, jämnt l. gm regelbundet upprepade rörelser föra fram (ämne l. arbetsstycke) till den del l. de delar av en maskin där det erhåller avsedd form l. på annat sätt bearbetas; särsk. ofta i fråga om på dylikt sätt automatiskt arbetande maskindel. JernkA 1827, s. 60. Revolversvarf .. med sjelfverkande frammatning. PriskatalSonesson 1895, s. 23. Stocken frammatas genom sågen medelst valsar med periodisk eller (bättre) kontinuerlig rörelse. 2NF 28: 24 (1918). —
(3) -MATARE, r. l. m. tekn. maskindel som automatiskt frammatar arbetsstycke o. d. UB 6: 486 (1784).
Spalt F 1345 band 8, 1925