| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAMME fram3e2, adv.
1) framtill, på framsidan l. i främre delen (av ngt) o. d.; ej sällan i förb. framme och bak; jfr FRAM 1. En messe särk .. medt gammel brun flöijel frame på ermerne. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). Brudher wijes frame i kyrkion. SynodA 2: 60 (1610). En tand var ute framme i munnen. Hallenberg Hist. 4: 552 (1794). Med fickorna fulla båd’framme och bak / af femspalts-artiklar. Sturzen-Becker 5: 182 (1862).
2) i fråga om (knappast annat än förfluten l. närvarande) tid, i förb. framme i (den l. den månaden), då man nått in i, ett stycke in i l. fram i (januari osv.), förr äv. framme på (den l. den årstiden), fram på (våren osv.); jfr FRAM 2. Iag nödgades sielf köpa (säd) framme på sommaren. VDAkt. 1674, nr 201. Föret var uselt, ty man var långt framme i mars. Lagerlöf Berl. 1: 238 (1891). Det (blev) rent ohyggligt kallt framme i slutet på januari. Dens. Kejs. 217 (1914).
3) motsv. FRAM 3: framkommen l. anländ till målet l. bestämmelseorten, vid målet (för färden), på platsen o. d. Nu ä’ vi strax framme. Lind (1749). Vi minskade .. farten något, ty vi hade ingenting framme att göra. Wingård Minn. 3: 52 (1846). Därmed är han efter fem dagars färd framme i Neapel. Nyblom i 3SAH 5: 74 (1890). På afstånd (tyckes Bohusläns kust utgöras av) klippor och stenrösen, men väl framme finner man mellan stenarna en sydländsk vegetation. NDA 1912, nr 195, s. 1.
4) motsv. FRAM 4.
a) framtagen l. framsatt l. framskaffad o. d. (o. färdig till begagnande), tillreds, tillstädes, till hands, vid handen o. d. Han hade kniven framme, den boven. Tu skalt haffua tijn tyygh framme, lijka som tu ferdas wille om liwsa daghen. Hes. 12: 4 (Bib. 1541). Konungen (hade) desse dyrbare bordkiärel framme, när förnäme män wore hos honom. Peringskiöld Vilk. 68 (1715). Hästar och vagn äro framme! Almqvist JK 3 (1835). Boken .. låg framme. Rydberg Vap. 212 (1891).
b) om naturföremål i uttr. vara framme; om djur: vara i rörelse o. värksamhet; om växt: grönska, blomma o. d.; om blad: vara utslaget; om himlakropp: vara synlig, visa sig. En nathskäffwa som ecke torsz wara framme om daghen. OPetri MenFall N 7 b (1526). Då är Biörnen framma, hwilken om Hösten går till at hwijla sig uthi sitt Ide öfwer winteren. Rudbeck Atl. 3: 95 (1698). Få löf voro framme (dvs. utslagna). Almqvist DrJ 62 (1834). Jag tror det är fjorton dagar / sen solen var framme sist. Fröding Guit. 110 (1891).
c) om skådespelare i uttr. vara framme, uppträda, agera, spela, visa sig (i en roll); äv. bildl. Vara framme på scenen. Det är en rättighet för oss enskylt folk, at kunna undangömma oss ifrån verldenes buller, och at hvila inom våra murar, sedan vi en stund varit framme uppå den allmänna skåde-banen. Tessin Bref 1: 188 (1752).
d) (i sht vard.) i uttr. hålla sig, äv. vara (förr äv. hava sig) framme, vara tillreds l. passa på där ngt står att vinna, där tillfälle gives att utmärka sig o. d.; ofta med mer l. mindre klandrande innebörd: påpassligt söka begagna tillfället att tillskansa sig en fördel o. d. Det är en som förstår att hålla sig framme. (I viljen) stedze och endelis (dvs. alldeles) förmykit haffue ider framme, både på Skermyszel och annerstedz, .. och faa szaa therutoffuer stor schada både på gode karler och hester. GR 10: 295 (1535). Här war .. Archimedes framme medh sine Instrument, och förtog Marcello all Fördeel. Skytte Und. 29 (1604). VDAkt. 1701, nr 26. Egennyttans färdighet att hålla sig framme, der rof fanns att skifta. Malmström Hist. 5: 215 (1877). (Vi ha) tillfälle och rätt att hålla oss framme på världsmarknaden. VL 1905, nr 281 A, s. 3.
e) (i sht vard.) i förb. vara (förr äv. hava sig) framme för att beteckna att ngn är tillstädes l. i värksamhet där han ”inte har att göra” l. där man hellre sett att han hållit sig borta, särsk. att ngn passar på l. tar tillfället i akt att göra skada l. förtret l. hitta på fuffens o. d. Det är naturligtvis du som har varit framme igen. Räven har varit framme och knipit tre höns. The andre, som altijd pläge vare udi hvar leek framme, slås och regere. GR 24: 119 (1553). Allestädz framme, får oreena Händer. Grubb 17 (1665). Thet feeltes icke på them som skulle mästra och mönstra, och genast wara framme medh sitt omdöme. Hiärne Suubr. 156 (1680). Hon fick se på sitt .. vackra tapisseriarbete, att Ebba .. varit framme och sytt några rasande stygn. Bremer Grann. 1: 131 (1837). Frosten har varit framme, den norrländske jordbrukarens farligaste .. fiende. VL 1893, nr 204, s. 2. Kattungen var genast framme och nappade i hängselstropparna. Sjödin StHjärt. 201 (1911). — särsk. i uttr. (när, om) olyckan (oturen) är framme o. d., (när) det vill sig illa. Har en menniskia framgång i någon ting; så tilskrifwer hon sådant lyckan: går henne något emot; Så hafwer olyckan warit framme. Isogæus Segersk. 1297 b (c. 1700). Wetterbergh SamhKärna 2: 152 (1857). När vattenståndet är högt och olyckan är framme, ha små barn en förunderlig förmåga att komma ut till sjöss. Lagerlöf Holg. 1: 222 (1906).
f) (†) i uttr. vara framme, hava (ngt l. ngn) framme för att beteckna att en sak l. fråga är före till behandling l. rannsakning (inför domstol) l. överläggning o. d., l. att en person blivit inställd till förhör l. rannsakning l. står till svars (för domstol) o. d. Then ene (brottslingen) hafwer offta tillförende warit framme. Rudbeckius KonReg. 273 (1615). Tij hade iagh dem framme och examinerade den Saken vtj nogra aff Kijrkio-Nämpndens närwaro. VDAkt. 1671, nr 64. När dätt har waritt framme i rådett åm fånganas uttwäxling. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 2: 181 (1713). (Hon talar om) huru många gånger hon varit oppe för Policen, och framme för Kämners-Rätterna. Björn FörfYngl. 112 (1792).
g) (vard.) i uttr. vara framme, hava (ngt l. ngn) framme för att beteckna att ngt l. ngn är föremål för omnämnande l. diskussion, att en fråga är ”uppe” l. ”på tapeten” o. d. Ekeblad Bref 1: 254 (1653). Her Pedher hafuer honom framme i huar predikan. VDP 1661, s. 400. Se så där ja! Är nu den historien framme! Lundquist Nepos 18 (1875).
h) (†) i uttr. vara (illa) framme (för ngt l. ngn), vara (illa) ute (för). (Jag) Haf(ve)r warit för dem framme. AOxenstierna Bref 4: 327 (1646). Iagh hafuer waritt nogh illa framme för bedrägheligh Echtenskap tillförene. VDAkt. 1662, nr 66. Lapparne .. jemrade sig, att de aldrig så varit framme. Linné Ungd. 2: 55 (1732). Leopold (1793) i 2Saml. 8: 94.
Spalt F 1346 band 8, 1925