| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRAM ssgr (forts.):
a) i fråga om klädesplagg. Publ. 3/4 1722, s. 4. Lifstycke .. med .. i framstyckena insydda spröt. PGWistrand i Fatab. 1908, s. 7.
c) i fråga om slaktdjur l. villebråd o. d.: (kött)stycke från framdelen. Dalin (1851). BRisberg i VLitt. 1: 473 (1902). —
(3) -STYRKA, v. (†) uppfordra, mana, uppmuntra (ngn att framträda till ngt o. d.). Iesus Christus .. med sitt exempel wille locka och framstyrkia oss til thenna helsosamma Döpelsen. LPetri 1Post. K 3 b (1555). Dens. Luther Nattv. F 5 b (1558). —
-STÅ.
1) (numera föga br.; jfr dock -STÅENDE 1) till 3: skjuta fram, skjuta ut, stå ut. (Kroppen) är .. tätt beklädd med silkesfina svartblåaktiga hår, mellan hvilka längre och gröfre borsthår framstå. Nilsson Fauna 1: 356 (1847). Brunius GotlK 2: 35 (1865). Klint (1906).
2) (numera föga br.) till 5: framträda (inför en församling o. d.), stiga fram; ofta bildl.: uppträda (på en tänkt skådeplats). För Rätten framstod bem(äl)te Hr Probst Magist(e)r Hans Jacob Beverlin 65: åhr g(amma)l, hwilken .. witnade att (osv.). HdlÅgerupArk. 1696. Sådana voro de rådande begreppen om det sköna, när Kant framstod för att störta eller omskapa eller omkläda alla Philosophiska läror. Lidbeck Anm. 258 (1817). En talare framstod och vederlade det sagda. Sundén (1885).
3) (numera föga br.) till 5: uppstå, uppkomma. Efter tolfte seklets början ha ganska få dylika (kryptor) framstått. Brunius Metr. 47 (1854). Den samhällselementernas jäsning, ur hvilken då (under ”Karlarnas tidevarv”) framstod och nu (i vår tid) utgår ett nytt Sverige. Rundgren i 3SAH 2: 104 (1887).
4) till 5: komma till synes, synas, visa sig; numera nästan bl. bildl.; ofta: vara (starkt l. tydligt) synbar l. märkbar, göra sig (starkt) gällande, falla i ögonen, framträda. Denna .. varsamhet, att ej låta de former af ett ämne, som .. äro framskjutande, kantiga, stötande, få framstå för mycket. CJLAlmqvist i Svea 14: 91 (1831). Brunius GotlK 3: 63 (1866). Orimligheten att .. taga från dem (dvs. de lågt avlönade stationskarlarna) bostadsförmånerna .. framstår synnerligen bjärt. GHT 1895, nr 278, s. 3.
5) till 5: taga sig ut (så l. så), te sig. SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 6. Situationen framstod för honom såsom betänklig. Rundgren i 3SAH 2: 77 (1887). Erik Jansson, som snart framstod som en bedragare, nedsköts 1850 af en af sina förre anhängare. Uppl. 2: 593 (1908). —
-STÅENDE, p. adj.
1) till -STÅ 1: framskjutande, utskjutande, utstående. Öfra läppen framstående. CAlströmer (1764) hos Linné Bref I. 3: 75. En framstående kant. TT 1898, M. s. 80.
a) (numera föga br.) som framträder skarpt, iögonfallande, påtaglig, handgriplig, eklatant. Lindfors (1815). I Geijers lakoniska prosa är denna egendomliga stil kanske mest framstående. Sturzen-Becker 1: 28 (1845, 1861). Detta var ett framstående bevis på hans oförmåga. Dalin (1851). Ett framstående drag. Sundén (1885).
b) som intager en framskjuten plats, märklig, betydande, utmärkt. Ett framstående värk. Lindfors (1815). Troligt är att Cana aldrig varit någon framstående stad. Beskow Res. 334 (1861). Utan min börd hade jag säkert icke, åtminstone icke så tidigt, kommit att spela någon framstående roll. De Geer Minn. 1: 52 (1892). Den framstående arkeologen och språkforskaren Sven Söderberg. Ahnfelt Minn. 1: 12 (1905). —
(1) -STÅNDARE. å äldre former av plog: främre uppståndare; motsatt: bakståndare. VetAH 1759, s. 215. Grotenfelt JordbrMet. 331 (1899). —
(5) -STÄDJA, v. (†) tillstädja (ngn) att framträda l. infinna sig l. (ett ärende) att komma före o. d. Thet helige Mötet i Constantinopel (har) beslutit, at man icke skal föruthan föregångne Ransakning framstädia Anklagerna. Schroderus Os. 1: 510 (1635). Saker och discurser .. hafva förefallit, som mina privata negotia icke så lätteligen hafva kunnadt framstädia. OxBr. 10: 132 (1638).
Spalt F 1370 band 8, 1925