| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRANS fran4s, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er (i vissa fall möjl. att hänföra till sg. fransa) FörtHertJohLösegend. 1563, s. 21, KKD 7: 181 (1708: gulfranser gehenge); pl. best. -eren BtÅboH I. 11—12: 34 (1665)); förr äv. FRANSA, f.; pl. -or (VgFmT III. 3—4: 2Bil. 18 (1583), Hamb. (1700)).
1) trådända (av bomull, ylle, linne, silke, guld l. dyl.) l. vanl. knippe (snodd, fläta l. dyl.) av trådändar nedhängande i rad bredvid andra dylika från en (besättnings) kant (l. yta) o. avsedd (avsett) till prydnad; i sg. vanl. dels om rad av fransar som tillsammans utgöra kantprydnaden på ett föremål, dels om bård som utgöres av ett band med vidhängande frans(ar); förr äv.: bård, bräm. Dukar med frans. En swartt sammetz kiortel .. med gyldenne frantzer. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 21. Senge kappor utan frandz. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 143 (i handl. fr. 1589). Slarfvorne hängde kring henne som frantsar. Dalin Arg. 1: 93 (1754). Orrelius (1797). 4 st. Lång-Shawlar .. med knutna fransar. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 31. — jfr ANGORA-, EPÅLETT-, GARDIN-, GULD-, MATT-, SCHAL-, SILKE-, TOFS-FRANS m. fl.
2) i överförd l. bildl. anv. Pilträden bära guldgula fransar. CFDahlgren 1: 298 (1836). Fransar af gyllne majsax lysa längs med husens taklister. Bremer GVerld. 1: 162 (1860). särsk.
a) om från (sliten) kant på klädesplagg l. tyg nedhängande trådar. Han går med fransar på byxorna. Östergren (1922).
b) om den krans av hår som utgående från ögonlockens kant omger ögat. Wecksell SDikt. 16 (1856). Ögonlockens fransar förblefvo orörliga. Rydberg Gudas. 110 (1887). jfr ÖGON-FRANS.
c) [motsv. lat. fimbria l. villus] zool., anat., bot. om (samling av) smala utskott l. hår utgående från kanten (ytan) av en kropps- l. växtdel; förr äv.: bräm. De store svarte (fjärilarna) med hvit frants. Linné Skr. 5: 16 (1732). Gälkammarne, Branchiæ, röda kamlika fransar. Retzius Djurr. 167 (1772). Frans på modertrumpeten. Tholander Ordl. (c. 1870). NF 12: 1349 (1888). jfr GÄL-, HÅR-FRANS m. fl.
d) fys. vid ljusets interferens uppkommande ljusa färgstrimmor åtskilda gm mörka ränder; stundom äv. om dessa senare. Dahlander Fock 386 (1875). jfr INTERFERENS-FRANS.
(1) -FLÄTNING. förfärdigande av fransar medelst flätning; äv. konkret om gm fransflätning åstadkommen bård l. dyl. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 234. 2NF 26: 676 (1917). —
(1) -HANDSKE. (frans- 1637—c. 1755. fransse- 1640—1645) (förr) med fransar besatt handske. OxBr. 11: 693 (1637). —
(2 c) -HÅR. bot. om hår som jämte en samling andra dylika utgår från kanten av en växtdel. BotN 1865, s. 18. —
(1) -MAKARE. person som yrkesmässigt förfärdigar fransar; stundom: snörmakare. Serenius X 4 b (1734). WoJ (1891). —
(1) -PRYDD, p. adj. —
(2 c) -TICKA, r. l. f. bot. den med fransad kant försedda svampen Porothelium fimbriatum Fr. Krok o. Almquist Fl. 2: 269 (1907). —
(1) -VÄRK, n. (mindre br.) sammanfattande benämning på fransarna på ett föremål. Leopold 5: 84 (c. 1820). Dahlgren Stanley 2: 86 (1890; bildl.).
B (†): FRANSE-HANDSKE, se A.
FRANSIG, förr äv. FRANSOT, adj. (-ig 1772 osv. -ot 1694 (: -otta, pl.)) som är försedd l. besatt med fransar.
2) till 2; särsk.
a) (i sht vard.) till 2 a. Spruckna handskar och fransiga byxor. Nordensvan SvK 351 (1892). Med byxkanten fransig över de spruckna skorna. Oterdahl Skram 181 (1919).
b) bot., anat., zool. till 2 c. Franszotta Blad. Bromelius Chl. 47 (1694). Retzius Djurr. 157 (1772; om gälar). Tre .. märken .. något fransiga. Elfving Kulturv. 201 (1895).
Spalt F 1399 band 8, 1925