Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRASERA frase4ra, äv. fra-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr ofta skrivet phr-)
Etymologi
[ytterst av fr. phraser, av phrase (se FRAS, sbst.1); jfr d. frasere, t. phrasieren, eng. phrase, v.]
1) (föga br.) motsv. FRAS, sbst.1 1: uttrycka, formulera. HWieselgren i 2Saml. 11: 33 (1891).
2) (†) motsv. FRAS, sbst.1 2: tilltala (ngn) med granna fraser. CJLAlmqvist i Skandia 3: 78 (1834).
3) språkv. motsv. FRAS, sbst.1 3: i muntligt föredrag på visst sätt avskilja fraser o. betona frasens delar. Frasera känsligt och intelligent. KWåhlin (1885) hos Söderhjelm Levertin 1: 182. En mening med konstnärligt afvägd frasering kallas en period. Beckman SvSpr. 261 (1904).
4) mus. motsv. FRAS, sbst.1 4: vid spelning l. sång låta de musikaliska frasernas rytm o. utveckling framträda; numera nästan bl. absolut. Sångerskan fraserar utmärkt. En god frasering. Sånglära 26 (1814).
Ssgr: (4) FRASERINGS-BÅGE. mus. böjd linje som kan tecknas över en musikalisk fras för att utmärka dess början o. slut. Wegelius Musikl. 1: 126 (1888). —
(3, 4) -KONST. språkv. o. mus. SD 1892, nr 333, s. 6.

 

Spalt F 1414 band 8, 1925

Webbansvarig