| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FREJDA fräj3da2, v. -ade.
1) motsv. FREJD 1: skänka ett (sådant l. sådant) anseende åt; skänka allmän aktning l. godt rykte åt; ngn gg övergående i bet.: hävda; oftast i p. pf. ss. adj.: (så l. så) aktad l. ansedd; numera bl. i ssgrna VAN-, VÄL-FREJDAD. En väl frägdad kjöpman. Lind (1749; under benahmen). Bruket af tvekamp såsom det ädlaste sätt att frejda sin rätt. Strinnholm Hist. 3: 613 (1848). Berömligt frejdad till förstånd, kunskapsmått och sinnesart. Atterbom Siare VI. 2: 6 (1855).
2) (i poesi o. retorisk stil, numera mindre br.; jfr dock a) motsv. FREJD 3: göra berömd l. ryktbar l. namnkunnig, skänka berömmelse; förr stundom: förhärliga. Dalin Vitt. I. 3: 49 (1736). Hvar är, o Folk! den dygd, som förr dig fräjdat har? Lidner 1: 296 (1788). Den engelska ballad, som frejdar de fridlösas lyckliga målskjutning. SKN 1841, s. 190. Att låta sitt namn fräjdas af mig i min sång. GbgHÅ XIV. 1: 19 (1908). — särsk.
a) (i vitter stil, fullt br.) i p. pf. ss. adj.: (högt) berömd, namnkunnig, ryktbar. Dalin Arg. 1: nr 1, s. 2 (1732). Du folk af frejdad stam! CVAStrandberg 1: 38 (1844). Stället är frejdadt för sin skönhet. Höjer Sv. 1: 493 (1875). VL 1908, nr 55, s. 3. jfr STOR-, VAPEN-, VIDT-FREJDAD m. fl.
Spalt F 1453 band 8, 1925