Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRIHERRE fri3~här2e, m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar ((†) -er GR, RARP 1: 2 (1626)).
Etymologi
[liksom d. friherre efter t. freiherr, av frei (se FRI 2) o. herr (se HERRE); jfr nylat. liber baro. — Jfr FRIHERRINNA (se under avledn.)]
(officiell benämning på) manlig medlem av den högre adelns lägre klass i Sverge o. ngra andra länder, baron; sällan användt ss. tilltalsord (jfr BARON 1). GR 17: 598 (1545; om t. förh.). Här Peder Brae .. greffue thill Wisingborg och frijherre thill Ridboholm. Brahe Kr. 20 (c. 1585). PrivSvAdel 1617—26, s. A 3 a. Friherren kan vara lugn, jag fick just bud, att (osv.). Klinckowström BlVulk. 1: 150 (1911). — jfr RIKS-FRIHERRE. — särsk. (skämts.)
a) med anslutning till FRI 8: person som får göra vad han vill. The .. wilia wara junckare och frijherrar til at synda. LLaurentii Nyåhrspr. E 1 a (1618). CCGjörwell (1792) i MoB 2: 55. Månsson Rättf. 1: 240 (1916).
b) med anslutning till FRI 31: person som är fri från sina vanliga göromål o. d., som får disponera sin tid som han vill. Berndtson (1880).
Ssgr: A (†): FRIHERR-STÅND, se C.
B (†): FRIHERRA-DOTTER, -SÄTE, se C.
C: FRIHERRE-BREV. urkund l. diplom varigenom friherrskap förlänas. FörordnStämplPpr 1718, § 9. —
-BÄNK. bänk vari en friherre har sin plats; särsk.: var särskild av de bänkar på Riddarhuset på vilka friherrarna hava sin plats. ConsAcAboP 2: 501 (1664). AdP 1789, s. 209. —
-DIPLOM. jfr -BREV. Hammarsköld SvVitt. 1: 170 (1818). —
-DOTTER. (friherra- Wallius) Wallius Bielke C 5 a (1623). Fru Catharina Bielke, Boren Friherre Dotter och Fru til Grensholm. Brenner Dikt. 1: 101 (1690, 1713). —
-DÖME. (†) friherrskap (se d. o. 2). L. Paulinus Gothus MonPac. 85 (1628). Nordström Samh. 1: 202 (1839). —
-KRONA.
1) krona som förr vid officiella tillfällen bars av friherre. Frijherre Cronan hafwer allenast en Raad Perlor öfwer sigh. Girs E14 11 (c. 1630).
2) herald. krona som avbildas över ett friherrevapen o. som även användes på brevpapper, visitkort o. d. för att utmärka att ägaren är friherre. RP 4: 62 (1634). —
-NAMN. Hund E14 118 (1605). —
-STÅND. (friherr- c. 1577) HFinlKamF 3: 60 (c. 1577). —
-SÄTE. (friherra- 1749)
1) (†) säte på riddarhuset i egenskap av friherre; bildl.: friherrevärdighet. 2RARP 5: 534 (1727).
2) (knappast br.) friherrlig sätesgård; friherrskap (i bet. 2); jfr BARONI. VDAkt. 1651, nr 138. Dalin (1851). —
-TITEL. SUFinlH 3: 80 (1610). —
-VAPEN. herald. —
-VÄRDE. (†) = -VÄRDIGHET. 2RARP 6: 639 (1731). —
-VÄRDIGHET~102 l. ~200. RF 1720, § 44.
Avledn.: FRIHERRSKAP l. FRIHERRESKAP, n.
1) en friherres värdighet, friherrlig värdighet. 2RARP 5: 497 (1727). Böttiger 6: 107 (c. 1875).
2) (förr) förläning i jordegendom, på vissa villkor överlämnad åt en friherre (o. hans manliga avkomma), i Sv. förekommande 1561—1680. Lagförsl. 24 (1609). Hedesunda socken, fordom friherreskap för friherrliga slägten Posse af Hedensund. VLS 81 (1885). —
FRIHERRINNA (frierinna Moberg Gr. 99 (1815; angivet ss. förekommande i dagliga umgänget)), f. en friherres hustru; stundom äv.: dam av friherrlig börd (som är gift med vanlig adelsman l. ofrälse); ofta användt ss. tilltalsord; jfr BARONESSA 1. 2RARP 4: 431 (1727). I Helsingborg hoppas jag ändå få se Friherrinnan. Tegnér (WB) 4: 254 (1822). —
FRIHERRLIG, adj. (friherrellg Uggla, Geijer II. 3: 176 (1834)) adj. till FRIHERRE. Friherrlig krona, värdighet; friherrligt vapen. Upphöja i friherrligt stånd. Uggla Herald. 128 (1746). RF 1809, § 37. Friherrliga slägten Bondes hufvudgods är .. Eriksberg. VLS 111 (1886). jfr RIKS-FRIHERRLIG.

 

Spalt F 1520 band 8, 1926

Webbansvarig