Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRIKADELL frik1adäl4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(fre- c. 1750—1786. fricandeller, pl. 1664)
Etymologi
[jfr d. frikadelle, holl. frikkadel, ä. t. frikadelle, t. frikandelle, eng. fricadelle (jämte fricandel(le)), sannol. av ett icke uppvisat fr. fricandel(le); jfr fr. fricandeau, späckad kalvstek]
1) (†) i pl.: maträtt bestående av kalvköttsstycken rullade i en ”hackelse” av grönsaker, fett o. äggulor samt bakade i en täckt kopparpanna. Salé 26 (1664).
2) kok. liten bulle av köttfärs (l. fiskfärs), kokt i buljong o. vanl. serverad till soppa; vanl. i pl. Oec. 4 (1730). Dalin Arg. 2: 337 (1734, 1754). Hellman Kokb. 120 (1895). — jfr FISK-, HÖNS-, KALV-FRIKADELL(ER) m. fl.
Ssgr (i allm. till 2): A: FRIKADELL-KNIV. (frikadell- 1784—1786. frikadells- 1768—1828) (förr) kniv avsedd till sönderskärande o. sönderhackande av frikadellkött. BoupptToftnäs 1768. BoupptVäxiö 1786. —
-KÖTT. (knappast br.) (sönderskuret l. sönderhackat) kött avsett för tillagande av frikadeller. Oec. 223 (1730). —
-MAT. (frikadell- 1730. frikadelle- 1736) (†) färs använd till frikadeller. Oec. 7, 11, 23 m. fl. ställen (1730). Broocman Hush. 6: 23 (1736).
B (†): FRIKADELLE-MAT, se A.
C (†): FRIKADELLS-KNIV, se A. —
-YXA. jfr FRIKADELL-KNIV. BoupptVäxiö 1794.

 

Spalt F 1532 band 8, 1926

Webbansvarig