| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FROM frωm4 (rimmande med om Brenner Dikt. 1: 257 (1713)), adj. -mme, -mma; -mmare ((†) superl. frommest VDAkt. 1678, nr 185, Därs. 1680, nr 34 (: hiertfrommesta, best.)). adv. -LIG (†, GlTer. 4 (c. 1550)), -LIGA (†, Linc. (1640), Schultze Ordb. 1354 (c. 1755)), -LIGEN (†, VDAkt. 1689, nr 491 (: frommeligen)), -T.
1) (†) käck, rask, manlig, duktig. Så frommer redh Hjalmar i Sadelen. SvFolkv. 1: 265. Alle Erlige fromme Landzknecther. GR 10: 45 (1535) [jfr uttr. ärlige o. manhaftige soldaten N.]. I dagh iagh braskar och håller mig from, I morgon iagh faller och wisnar som stråå. Ps. 1572, Een ny wijsa A 6 b. Holof. 5 (c. 1580). Ihre (1769).
2) (†) klok, förståndig. GR 21: 112 (1550). Hade iagh heller then dagen fastat. / Än iag ått thz äplet, tå hade iagh varit from. CreatMundi 22 (c. 1570).
3) (†) nyttig, gagnelig, god. Humblerna .. förtära, thet the fromma Bijn göra och wärka. Balck Es. 86 (1603). Torszmånadz Köldh tohl ey Läkedom. / Åderlåtan kan ey wara from. IErici Colerus 1: 6 (c. 1645). VDAkt. 1674, nr 8.
4) (†) god, rättfärdig, rättrådig, rättskaffens; äv.: redlig, rättänkande, rättsinnig, hederlig; stundom användt utan värklig innebörd ss. berömmande epitet. Effter Joseph war en fromer man, och wille icke berykta henne, tänkte han heemligha offuergeffua henne. Mat. 1: 19 (NT 1526; Bib. 1917: rättsinnig). Herodes fructadhe Joannem, wetandes ath han war en froom och heligh man. Mark. 6: 20 (Därs.; Bib. 1917: rättfärdig). En from tienare hörer icke gerna ther vppå at hans herre warder förtalat. OPetri Ed. B 2 b (1539). Hell säll, tu frome man. TobCom. D 1 a (1550). (Man skall så) upföra sig emot .. (sina medmänniskor), at man hafwer them til wänner, så framt the äro gode och fromme. Lallerstedt Dygdel. 61 (1746). Ekblad 155 (1764). — särsk. om barn: välartad. Thet (var) fadhren, både glädhi och mon, / At han hade, en froman och troghen son. TobCom. A 4 a (1550). Ett fromt barn. Sahlstedt (1773); jfr 7.
5) god (mot andra), barmhärtig. — särsk.
a) (†) gunstig, välvillig, god. GR 24: 567 (1554). Jagh wil idher wara nådigh och froom. Gevaliensis Jos. C 6 a (1601). Nu understår jag mig ödmiukast bönfalla, det täcktes Högvälborne Archiatern vara så from och följande tractat genomläsa och censurera. Linné (1739) hos Fries 2Linné 1: 273. — jfr GUNST-FROM.
b) (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) om Gud: god. Nw war .. (Gud) sielff så froom och godh, at han wille at noghro andre skulle niwta honom gott ått. OPetri MenSkap. 17 (c. 1540). O härars Gud! vår bön till dig vi sände; / O var oss nådig, blif oss åter from! BEMalmström 6: 234 (1864).
c) i uttr. from stiftelse o. d.: (av enskild person skänkt o. upprättad) stiftelse för utövande av barmhärtighet mot behövande; i sht i pl. Femårsber. 1822, SthmL s. 36. Hufvudstadens många fromma stiftelser. Höjer Sv. 1: 10 (1873). Kloster och fromma inrättningar. Schybergson FinlH 1: 180 (1887). Anm. till c. För nutida språkkänsla torde denna anv. i allm. anslutas till 9.
6) (numera föga br.) om person: mild, blid, vänlig; äv., om sak: som röjer l. är uttryck för dylik sinnesbeskaffenhet. Holfred, som förra war så from, / Hon blifuer nu alla dagar werre: / hon will nu wara min hwssbonde och herre. Asteropherus 57 (1609); jfr 7. Alla fromt ett ord uttrycka: / ”Lycka till! .. / Lycka till ett godt nytt år!” Bellman SSkr. 4: 146 (1780). Gumman log så fromt uti sit sinne / Åt det spratt som hon stält til åt Far. Lenngren (SVS) 2: 346 (1796). Hvad hviskar du om Balders vrede? / Han vredgas ej, den fromme Gud. Tegnér (WB) 5: 43 (1825). — särsk.
a) i ordspr. Fromt taal, haar falskan grundh. Grubb 790 (1665). Frommer i ögon, haar Etter i Hiärtat. Dens. 817.
b) (†) efterlåten, eftergiven, foglig, undfallande, överseende, släpphändt. HSH 31: 432 (1638). För from mot sina barn. Serenius (1741).
7) (numera mindre br.; se dock nedan under a) stillsam, fridsam, saktmodig, beskedlig. GR 15: 26 (1543). Konungen benådade .. (dalkarlarna) och the på sina sijdo blefwe sedan frome, giorde honom aldrig något mera motstånd så lenge han lefde. Svart G1 173 (1561). Fromt folck lefwer giärna i roo. Grubb 469 (1665). Af naturen tveksam och from, bär .. (Adolf Fredrik) afsky för blodsutgjutelse. Crusenstolpe Mor. 1: 42 (1840). (Han) är from som ett lamm. Fröding Stänk 86 (1896). — särsk.
a) (fullt br.) om husdjur, förr äv. om vildt djur: icke vildsint, fredlig. From Fåår gå många i ett stall. Grubb 220 (1665). I bur och under menniskans välde, är .. (örnen) from. Carlson PVetA 1798, s. 7. En sedig och from 7 års häst. SDS 1897, nr 183, s. 4.
b) (†) i överförd o. oeg. anv. Om wåhren tå Gudh / skop Himmel och jord, / war tijden (dvs. väderleken) stilla och frommer. Wivallius Dikt. 103 (c. 1635).
8) (†) enfaldig, inskränkt. (Fr.) Il est bête, comme un pot, (sv.) Han är from som en kruka. Mont-Louis FrSpr. 287 (1739). Till lynnet äro .. (”jordbyggarna”) ofta fromma och enfaldiga. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 26 (1863). Björkman (1889).
9) om person: för vilken livet innebär helgd, som fruktar Gud o. hyser vördnad för det heliga, som i sitt handlingssätt o. leverne följer religionens bud, gudaktig, gudfruktig; religiös, andligt sinnad; äv., om sak: som röjer l. är uttryck för dylik sinnesbeskaffenhet. The fromme och helige konungar och furster uti thet gamble testament. RA 1: 344 (1544). Jw frommare Christ, jw större korsz. Grubb 403 (1665). From är den, för hvilken något är heligt. Söderblom Gudstr. 181 (1914). — jfr BARN(A)-, HELGON-, HJÄRTE-, KONST-, KYRKO-, O-, SJÄLV-, SKEN-, SÖNDAGS-FROM m. fl. — särsk.
b) med förbleknad bet.: välmenande.
α) [jfr lat. pia fraus] i uttr. fromt bedrägeri o. d. Et fromt bedrägeri, som dock tjente til ganska godt ändamål. Plantin IVetA 1784, s. 9. From list. Östergren (1922).
β) [jfr nylat. pia desideria] i uttr. fromma önskningar, stundom, i sg. from önskan, om önskningar (önskan) som rör(a) ngt i o. för sig godt, men icke ha(r) utsikt att bliva uppfylld(a). Cederschiöld Riehl 1: 18 (1876). Ett så idealiskt tillstånd i en stat, som Hamilton fordrade, torde väl alltid höra till de fromma önskningarna. De Geer Minn. 2: 52 (1892). VL 1907, nr 94 A, s. 4.
1) till 4. Herre gör wel widh them, som godhe och fromhiertadhe äro. Psalt. 125: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: dem som hava redliga hjärtan). Schenberg (1739).
(5) -HJÄRTIG. (†) = -HJÄRTAD 2. VDAkt. 1705, nr 251. Jag (vill) Eder Fadergunstiga och Fromhiertiga Hielp om sijder förbijda. Därs. 1707, nr 602. —
2) (mindre br.) till 7, = -SINT 2. Möller (1790). Man har trott att jag varit spak och fromsinnad. Strindberg Gill. 22 (1880).
2) till 7. Brenner Dikt. 1: 254 (1713). Fromtsinte och milde förstar. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 69 (1740). Fromsint och oförarglig. Östergren (1922).
B (†): FROMT-SINT, se A.
FROMLA, v. [jfr d. fromle; efter t. frömmeln] till 9 a: uppträda med fromma ord l. åthävor; i sht i p. pr. med adjektivisk bet.: skenhelig. Wingård 2: 233 (1825). (mindre br.) i överförd anv.: prata vackert (om ngt). Fromla om altruism och evig fred och solidaritet. Norström Masskult. 189 (1910). —
FROMLARE, m.||ig. [jfr t. frömmler] till FROMLA: skenhelig l. hycklande person. PT 1881, nr 195, s. 3. —
FROMLERI, n. (frömleri Sturzen-Becker (1848) hos Sylwan SturzenB. 62) [jfr d. fromleri; efter t. frömmelei] till FROMLA: skenhelighet. SvLitTidn. 1821, sp. 345. Heidenstam Dagar 86 (1909). —
FROMLING, m.||ig. [jfr t. frömmling] (tillf.) till 9 a: skenhelig l. hycklande person. Forssell Stud. 1: 3 (1875). —
FROMMAS, v. dep. (†) till 9: bliva from. Aldrigh blifwer then länge from, som frommas, icke vthaff kärleek til sanningen, vthan vthaff nödtwång. Schroderus Hoflefv. 53 (1629).
Spalt F 1565 band 8, 1926