| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRUKTA fruk3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, OPetri PGalle F 2 a (1527), Ekblad 410 (1764)); jfr FRUKT, sbst.2, FRUKTAN.
1) vara rädd, hysa fruktan l. skräck.
a) tr. o. intr.
α) (företrädesvis i skriftspr.) med obj.: vara rädd för (ngn l. ngt l. att göra ngt), hysa fruktan l. skräck för; icke våga (göra ngt). Herodes fructadhe Ioannem, wetandes ath han war en froom och heligh man. Mark. 6: 20 (NT 1526). Han fruchtadhe at bliffua j Zoar. 1Mos. 19: 30 (Bib. 1541). Dhen många fruchta, han måste och rädas för många. Grubb 118 (1665). Det vore en ömkansvärd varelse, som fruktade att bruka sina lemmar af farhåga att de möjligen kunde brytas. Boëthius Sedel. 172 (1807). Trälen, som fruktar sin herres vrede, hatar honom. Franzén Pred. 1: 141 (1841). Han .. fruktade henne, men märkte till sin egen förvåning, att han icke kände hat. Hallström Than. 58 (1900). — särsk.
α’) i p. pf.: som är föremål för fruktan. En Herre, som vil vara af alla fruktad. Tessin Bref 2: 14 (1754). Göra sig frucktad. Widegren (1788). Regentens frucktade bud. Schröderheim Robertson 1: 117 (c. 1794). Han är mer fruktad än älskad. ÖoL (1852).
β’) (†) i p. pr. med passiv bet., i uttr. vara fruktande(s) (jfr 2 a γ), böra fruktas, vara att frukta. Herren är fructandes. 2Kor. 5: 11 (NT 1526). Ther fruchta the sigh ther intet fruchtande är. Psalt. 53: 6 (Bib. 1541); jfr b γ.
β) (företrädesvis i skriftspr.) i förb. med prep. för, = α. The scrifftlärdhe .. fructadhe för folket. Luk. 22: 2 (NT 1526). Dalakarlanes vnsegielse (dvs. hotelse), Ther han haffuer icke behoff att ffrwcte ffore. GR 4: 352 (1527). För sådana macht skul som honom giffuin war, fruchtadhe och räddes för honom all land och folck. Dan. 5: 19 (Bib. 1541). Han fruktar hvarken för Gud eller menniskor. Serenius (1741). Utan att behöva frukta för att visa sig inför henne. Auerbach (1908).
γ) (numera bl. ngn gg i högre stil; jfr slutet) abs.: förfäras, förskräckas, vara l. bliva rädd l. förskräckt; i sht i nekad sats (jfr slutet). Quinnan hon fructadhe och bäwadhe, ty hon viste hwadh medh henne skeedt war. Mark. 5: 33 (NT 1526). Frukta ej, du lilla hop! Wirsén NDikt. 54 (1880). — särsk. (numera utom ngn gg i högre stil bl. i Finl.) i p. pr. i adjektivisk anv.: rädd, ängslig, skygg. Linc. (1640). Igelkotten (är) .. et menlöst frucktande djur. Svartz PVetA 1797, s. 13. Ett hörsamt och fruktande folk, såsom Samojederna äro. Castrén Res. 1: 189 (1852). Jag är .. tunga och hårda tiders / vanmäktige fruktande son. Fröding NDikt. 160 (1894).
b) [jfr motsv. konstr. i t.] refl.
α) (†) i uttr. frukta sig (att) göra ngt, vara rädd för, icke våga göra ngt; jfr a α. The Syrer fruchtadhe sigh meer hielpa Ammons barn. 2Sam. 10: 19 (Bib. 1541). (Han) fruchtar .. sigh at anförtroo them någon befallning vthi händer. Brask PufendorfHist. 79 (1680). Dee .. torde fruchta sig att tahla fram sanningen. VRP 11/9 1723. Flaminius .. fruktade sig at .. oskära Roms helgedomar. Mörk Th. 3: 50 (1758).
β) (numera bl. ngn gg arkaiserande, i sht i religiöst spr.) i förb. med prep. för, förr äv. över, = a β. Fructer idher intit för theras trugh. 1Petr. 3: 14 (NT 1526; Bib. 1917: Hysen ingen fruktan för dem). Hela landet fruchtadhe sigh för honom. Judit 2: 18 (Bib. 1541). Barn, som utaff eld är bränt, fruchter sig gärne för elden. GR 25: 103 (1555). (Kristus) fruchtade sigh intet öfwer then stoora Stormen som vpwäxte j Hafwet. JMatthiæ 1: 267 (1658). Hans barn fruktade sig för honom. Geijer II. 3: 163 (1834). NDA 1912, nr 350, s. 3 (skämts. arkaiserande).
γ) (numera bl. ngn gg arkaiserande, i sht i religiöst spr.) abs., = a γ. Fructa tigh intit, vtan tala och tijgh icke, för ty iach är medh tigh. Apg. 18: 9 (NT 1526; Bib. 1917: Frukta icke). Iagh hörde tina röst j Lustgårdenom, och fruchtadhe migh. 1Mos. 3: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: blev .. förskräckt). (Människan) vandrar i sitt kall under den Allsmäktiges beskydd, och fruktar sig derföre icke. Wallin 1Pred. 3: 106 (c. 1830). Michu är tapper, med honom behöfver du icke att frukta dig. CVAStrandberg 2: 161 (c. 1859). Schulthess (1885).
2) (företrädesvis i skriftspr.) befara, med ängslan l. oro förutse l. misstänka l. vänta l. ana l. emotse, hysa farhågor, vara rädd l. ängslig (för) att ngt obehagligt l. olyckligt är för handen l. skall inträffa; motsatt: hoppas.
a) tr. Du har ingenting att frukta. Jag fruktar det värsta. Jag fruktar att detta blir nödvändigt. Man fruktar oroligheter senare på dagen. Det är att frukta att (osv.). Fruchte wij nooch at .. (S. Norby) giör noghen skawanck in paa Calmarna. GR 2: 92 (1525). Jag fruktar det är för sent. Serenius (1741). Connetabeln fruktade att förlora de förläningar han fått. Cronholm Lig. 72 (1839). Fruktar du försåt ifrån min broder. Snoilsky 1: 165 (1874). Det blir .. säkerligen mycket svårt för mig .. att reda mig till en början, fruktar jag. Heidenstam End. 14 (1889). — särsk.
α) (†) med att-sats med pleonastiskt icke. Effter thz begynte wardha it stoort vplop fructadhe höffwitzmannen ath the icke skulle komma och ryckia Paulum j frå them. Apg. 23: 10 (NT 1526; Bib. 1541: at the skulle).
β) (†) i uttr. stå till att frukta, vara att befara. När han behagar eftertänka, huru som här af ingen förargelse står til at fruckta. Columbus Ordesk. 3 (1678).
γ) (†) i p. pr. med passiv bet., i uttr. ngt l. det är fruktande(s) (jfr 1 a α β’) l. till fruktandes, ngt l. det är att befara, det är fara värdt. Then skade .. nw sker oc yther mer fructandis ær. GR 1: 32 (1521). Huar annerlunde skedde vore frẏctande ath the ij (dvs. två) rijkens råd giorde nogen .. dactingen medt konung Cristiern på vårth argaste. Därs. 5: 238 (1528). Fruchtandes är, at wi framgint blifwom ostadigare. Swedberg Schibb. 155 (1716).
δ) (†) opers. med indirekt personobj. (jfr ε slutet), i uttr. (det) fruktar mig (osv.) att .., jag (osv.) rädes l. är rädd l. misstänker att (osv.). Fruchtar oss endels att the göre her någhen förraskning jn opå Ölandt. GR 8: 268 (1533). Så att han icke kommer oss på sadan skade, som thenn Matz Larsonn giordt haffver, thet oss nog fruchter med tijden skeer. Därs. 22: 372 (1551). Därs. 25: 182 (1555).
ε) (†) i uttr. frukta vad som skall ske l. huru ngt skall gå o. d., vara rädd l. orolig för osv. Jag ffructar huad enda tetta vil taga. GlTer. 5 (c. 1550). Hon fruchtadhe huru dhet wille gåå medh mig. VDAkt. 1701, nr 85. Gamla Camilla sitter på grafsbrädden och fruktar huru hon skal komma ut med sin verld til sin dödedag. Dalin Arg. 2: 354 (1734, 1754). — opers. (jfr δ). Oss fructher hure thet gå will. GR 17: 359 (1545). Oss fruchther nogh, huadt för selskaap wij haffue aff Enn hoop ther j Bynn. Därs. 19: 236 (1548).
b) intr.
α) i förb. med prep. för, förr äv. före, förr äv. över, åsyftande det som är att befara, = a. Vij fruchte nogh för, att the danske göre oss så lenge thett ene skalkestycket effter thett andra. GR 24: 415 (1554). (Jag) fruchtar .. öffuer the swåra Plåghar, som nu synas snart komma wilia öffuer heela Werldena. PPGothus Underv. H 2 b (1590); jfr 1 b β. Hoos mine medhintresserade fruchtar jag före att råka uthi onde mistanckar. OxBr. 8: 151 (1634). Jag frucktar före, at så är. Sahlstedt (1773). Jag frugtar nog före att hon ämnar tracassera mig. Kellgren (SVS) 6: 257 (1790). — (föga br.) Öfvermåttet deraf gör mig stundom fruktande för framtiden. Carlén Ensl. 3: 264 (1846).
β) i förb. med prep. för, förr äv. om, åsyftande den l. det som är utsatt för (värklig l. inbillad) fara: vara orolig för (ngn l. ngt), hysa farhågor l. oro beträffande, vara bekymrad för (ngns räkning). Wij fructe storlige vm thet Calmarna. GR 11: 97 (1536). Jag fruchtar för tig, .. (dvs.) jag bekymbras om tig. Cellarius 203 (1729). Rom begynte .. mera frukta om sin trygghet, än om sin frihet. Mörk Th. 3: 128 (1758). Man fruktade för hännes hälsa. Hallenberg Hist. 5: 39 (1796). Auerbach (1908).
c) (†) refl., = a.
α) med att-sats l. inf. ss. obj. Kostnis .. haffwer .. fruchtet sich bliffwe rögd oppenbaret genom honom. GR 16: 444 (1544). Ett skep vthaff then samme skare, Fruchtede sigh komme j lijke faare. Svart Gensv. H 8 a (1558). Peter Schildt fruktade sig .. rätt mycket, att ock ordningen skulle träffa honom. Murbeck CatArb. 6: 295 (c. 1750).
β) i uttr. frukta sig för ngt (jfr b). Tu .. behöffuer (icke) fruchta tigh för någhon olycko. Sef. 3: 15 (Bib. 1541). (Han) säjer .. att Azof sig mycket fruchtar för belägring. Lagerberg Dagb. 129 (1711).
3) hysa vördnad o. respekt för (ngn); numera bl. i fråga om gudsfruktan. Fructer gudh, Äärer konnungen. 1Petr. 2: 17 (NT 1526). Som itt got barn fructar sin fadher och icke will förtörna honom. OPetri MenFall B 1 b (1526). Hwar och en fruchte sina modher och sin fadher. 3Mos. 19: 3 (Bib. 1541). Fruchta Gudh och halt hans bodh, ty thet hörer allom menniskiom til. Pred. 12: 13 (Därs.). Att med helig vördnad umgås med Gud i sina tankar och hålla honom för sitt högsta goda, så att intet annat .. inger oss vare sig sådan respekt eller sådan kärlek, det är att frukta och älska Gud öfver allting. Fehr Und. 47 (1894). — särsk. i ordspr. Fruchta Gudh, är fredh och hälsa. Grubb 221 (1665). Fruchta Gudh giör Landet tryggt. Därs. Frukta Gud är rättesnöre, som går alla dygder före. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Spalt F 1602 band 8, 1926