| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRUKTBAR fruk3t~ba2r, adj. -are. adv. -T.
a) om land l. trakt l. jordmån o. d.: som bär rika skördar, bördig; jfr FRUKTSAM 1 a. Landet är mycket fruchtbaart. Kiöping Resa 113 (1667). Fruktbare åkrar. Schultze Ordb. 1348 (c. 1755). jfr (†): Tit Footspor allestädz af fruchtbaar Fetma dryper. Spegel GV 132 (1685). — särsk. (numera föga br.) i uttr. fruktbar på, förr äv. av ngt (jfr 2), som bär rika skördar av ngt; där ngt växer rikligt. (Persien) är ett mächta Fruchtbart Landh, aff Hwete och Korn. Kiöping Resa 49 (1667). Sedan drog flocken upp i dalen, och såg landet der fruktbart på gräs och skog. Lönnberg FnordSag. 1: 45 (1870).
b) om år l. (års)tid: då det är god skörd, bördig; äv. bildl.; jfr FRUKTSAM, adj.1 1 b. Verelius 14 (1681). De första åren .. utgjorde en mycket fruktbar tid för min själsutveckling. Svedelius Lif 43 (1887).
2) (mindre br.) i bildl. anv. av 1, i uttr. fruktbar på ngt (jfr 1 a slutet), rik på ngt, som alstrar mycket av ngt; jfr FRUKTSAM, adj.1 2. Den inhemska Litteraturen, som redan var högst fruktbar på roande och nyttiga skrifter. Broocman TyUnd. 2: 90 (1808). Cavallin (1875). (†) Frucktbar på utvägar. Widegren (1788).
3) i bildl. anv. av 1, om person (i sht författare, konstnär o. d.) l. om snille, fantasi o. d.: produktiv; om fantasi o. d. äv.: frodig. Thorild 3: 263 (1794). En temligen fruktbar författare. Atterbom Minn. 536 (1818). Fruktbar fantasi. WoH (1904).
4) (numera föga br.) i överförd anv. av 1: som gör bördig, som åstadkommer god gröda, gynnsam för växtligheten, befruktande (se BEFRUKTA 2 b); i sht om väderlek l. nederbörd o. d. Wivallius Dikt. 105 (c. 1642). Fruchtbart wäder. Schwartz Alm. 1648, s. B 1 b. Ett fruktbart regn. (Cavallin o.) Lysander 87 (1859). Nilens fruktbara flöden. Beskow Res. 46 (1861).
a) (†) fruktbärande (se d. o. 3). Ek och annor fruchtbar trää. GR 27: 264 (1557). Plantera både fruktbar och ofruktbar skog. Rosensten Skog. 7 (1737).
b) som bär riklig frukt. I Egypten gör (man) Sycomor-fikonträden fruktbarare genom inskärningar i barken. Agardh Bot. 2: 155 (1832).
6) bot. motsv. FRUKT, sbst.1 3: som kan utveckla l. utvecklas till frukt. Omogna, och mindre fruktbara frön. Wallerius Åkerbr. 67 (1761). Agardh Bot. 2: 11 (1832). — jfr: En fruktbar ståndare, = En sådan, som har fullständigt utbildade, med frömjöl fylda knoppar. Kindblad (1871).
7) (i fackspr., föga br.) motsv. FRUKT, sbst.1 4, = FRUKTSAM, adj.1 7 b. Palmcron SundhSp. 384 (1642). Man har gjort den iakttagelsen, att ston af Clydesdalesras, förflyttade till andra land, visa sig mindre fruktbara. LAHT 1892, s. 219.
8) (numera br. i högre stil) motsv. FRUKT, sbst.1 5: som bär frukt (se FRUKT, sbst.1 5 c α), som leder till resultat, som gör (åsyftad) värkan; gagnrik, nyttig; jfr FRUKTSAM, adj.1 8. GR 9: 170 (1534). Wår formaningh är ganske litiid achtedt, eller fructbar bliffuin ibland eder. Därs. 13: 298 (1541). Dhå hade thet varidt oss .. myckett nyttigere och fruchtbarere. Därs. 24: 354 (1554). (Svedelius) hade att tacka (Geijer) för .. många fruktbara lärdomar. NFSander i 3SAH 4: 41 (1889).
9) (i sht i fackspr.) om kapital o. d.: som ger avkastning, räntebärande, räntabel; jfr FRUKT, sbst.1 5. Fruchtbare Capitaler. VDAkt. 1700, nr 251. Alle the penningar, som för gäldenärens gods inflyta, skola fruchtbare giöras. HB 16: 8 (Lag 1734). NF 12: 475 (1888).
10) (†) om ämbete, syssla o. d.: inbringande. Et fruktbart Ämbete. Dalin Arg. 1: 230 (1733, 1754). Därs. 2: 243 (1734, 1754).
11) om metod, indelningsgrund o. d.: givande, ändamålsenlig. Biberg 3: 482 (c. 1823). Indelningsgrunden bör vara fruktbar, d. ä. att olikheterna i det ifrågavarande fallet böra väsentligen innebära en olikhet äfven i andra hänseenden. Borelius Log. 67 (1863). Tändernas form är en fruktbar indelningsgrund för däggdjuren, emedan den sammanhänger med andra vigtiga egenskaper hos desamma. Rein Log. 64 (1882).
1) till 1: göra (jord o. d.) fruktbar. Frey 1850, s. 229. Bevattning med kloakvatten .. användes för att fruktbargöra såväl trädgårds- som åker- och ängsmark. Juhlin-Dannfelt 35 (1886). Fruktbargörande slam. TT 1898, B. s. 64.
2) till 8: göra gagnrik, låta (ngt) bära frukt. Inom kulturarbetet hafva talangerna .. uppgiften att .. fruktbargöra de stora tankar, som snillena framkasta. NF 15: 1316 (1891). 2NF 33: 841 (1922).
3) (i fackspr.) till 9: göra räntebärande. Nordström i VittAH 19: 371 (1849). Medel, som ej kunna fruktbargöras genom deras utlemnande såsom lån. SFS 1891, Bih. nr 64, s. 6.
FRUKTBARLIG, adj.; adv. -en (AAAngermannus VtlDan. 506 (1592), RP 3: 280 (1633)). (frucht- 1547—1660. -lich 1547) (†) till 8: gagnelig, nyttig. (De) haffue nw besöckt thet möte vdij Halmstede, haffue the dog ther inthet fructbarligit beskaffet. GR 11: 364 (1537). Siam 39 (1675).
Spalt F 1607 band 8, 1926