| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRUSEN frɯ3sen2, p. adj. fruset; frusne, frusna; frusnare. adv. FRUSET. (med avs. på olika former av ordet se under FRYSA, v.)
1) i fråga om vätska: som på grund av köld antagit (o. fortfarande har) fast form; som frusit till is, som består av is; om vattensamling: isbelagd, tillfrusen; jfr FRYSA, v. 1. Grädde i fruset tillstånd. Sjön låg denna milda vinter icke länge frusen. (År 1203) war .. Winteren så häfftigh, at man sålde frusit Ööl effter Wichten. Schroderus Os. 2: 693 (1635). Far ville nödvändigt öfver till Grisslehamn, och det var inte fruset ännu, så han kunde segla. PT 1904, nr 233, s. 3. — jfr BOTTEN-FRUSEN. — särsk.
a) oeg., om fönster o. d.: isbelagd; jfr FRYSA, v. 1 a β. Våra frusna fenster. Berzelius Kemi 1: 185 (1808). Östergren (1922).
b) bildl. En stor Tysk Philosophs (näml. Fr. Schlegels) påstående, att Architekturen vore ej annat än Frusen Musik. Leopold 2: 274 (1815).
2) vars vätska l. fuktighet förvandlats till is; hård l. stel av köld; skadad av frost, frostbränd, frostsvedd; äv.: konserverad gm frysning; stundom (om jord): som ständigt är tillfrusen l. tjälad; förr ngn gg (om land): som utmärkes av frost; jfr FRYSA, v. 3, 4 b. Frusna lingon. Frusen potatis. Fruset kött. Then frusne och förderffvede fetalie, som the haffve varidt ther bespiset medh. GR 26: 231 (1556). Altidh är frusin iord för lath swin. SvOrds. A 2 b (1604). Jordklotet är delt i de hete, temperate, kallare och frusne Länder. Linné DelNat. 14 (1773). I Europa har den frusna marken .. föga nämnvärd utsträckning. Nathorst JordH 137 (1888). — jfr BAR-, BOTTEN-, O-FRUSEN.
3) i fråga om människa l. djur: som fryser, genomträngd av köld, kall, huttrande av köld; förfrusen; jfr FRYSA, v. 5. Känna sig frusen. Röda, frusna händer. Seer tu icke at iagh är frusin om händerna, och wil nu gärna wärma them medh andhan. Balck Es. 140 (1603). Som de voro tämmel(ige)n frusne och våta, så stälte de sig vid kackelugnen och värmde sig. VRP 14/2 1739. Hu! så jag darrar i min frusna kropp! Heidenstam Vallf. 92 (1888). De gamla blifva frusna fort, / Så har naturen stält och fogat. VLitt. 2: 153 (1902). — jfr BLEK-, BLÅ-, O-, RÖD-FRUSEN m. fl. — särsk.: som lätt fryser; ömtålig för köld. Vara frusen av sig. En frusen stackare. Lind (1749).
4) i bildl. anv. av 2 o. 3.
a) som är l. känner sig utan värme l. liv, känslolös, domnad, livlös, död. Guds blida nåda-skeen och kärleks eld .., med hwilken Han smälter the frusna och ijskalla hiertan. Spegel Pass. 391 (c. 1680). Kan ett fruset menskobröst / Tina upp och finna tröst? Öman LyrBl. 2: 81 (1868). Tyst är skogen och nejden all, / lifvet der ute är fruset. Rydberg Dikt. 1: 144 (1882); jfr 1 b.
b) som ingiver l. meddelar en känsla av köld, kylig, stel. Gud vet om han ej börjat finna henne (dvs. vetenskapen) något ledsam (ss. älskarinna), en smula frusen. Bremer Pres. 42 (1834). O dessa hofmän med fruset smil, / Prelater med ja och amen. Snoilsky 4: 80 (1887); jfr 1 b. (Kompositören Josef Eriksson) har sedan återvänt till en naturligt nordisk stil, litet kärv och frusen ibland. DN(S) 1921, nr 261, s. 7.
c) (†) vari man icke inlägger ngn känsla l. glöd, loj, ljum, lam, matt. Så är wår Gudztiänst en .. kall och frusin Gudztiänst. SLaurentii Ridd. H 2 a (1622). Hunger giör frwsen Älskog. Grubb 335 (1665). Wår andäcktigheet är så frusen, .. at wij offta intet wethe hwadh wij bidia. Sylvius Mornay 272 (1674).
2) till 3. Aff frosenheet feblade (hon) med munnen och kunne .. icke uptaga (nattvardsoblaten). VDAkt. 1650, nr 45. (De italienska) männens ostentativa frusenhet utomhus är .. öfverraskande. GHT 1897, nr 297 A, s. 2.
Spalt F 1621 band 8, 1926