Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRYNTLIG fryn3tlig2, adj. -are ((†) superl. -ist RA 1: 434 (1544: thet fruntligiste)). adv. -E (†, GR 8: 320 (1533)), -EN (numera knappast br., GR 10: 40 (1535), Östergren (1922; angivet ss. sällsynt)), -T.
Ordformer
(freun(d)t- c. 1640—1684. fruent-1702. frint- 1529—1572. frun(d)t- 1540—1545. frynd- 1702—1735. fryn- 1716. fryn(d)t- 1533 osv. frönt- c. 1620. -elig 1533—1881. -lig 1529 osv. -lighet, n. sg. c. 1620)
Etymologi
[jfr d. frynt(e)lig; av mnt. vruntlik, till vrunt, vän (se FRYNT)]
1) (†) vänskapsfull, vänskaplig, vänlig; hjärtlig, innerlig; äv.: älsklig? (jfr FRYNTLIGHET 1). Komma tiil sammans j en Rett frintlig wenskap wthan alla arga list. GR 6: 95 (1529). Jagh .. kommer till Linnerydh finner J(ungfru) Lisken Freuntlig och mild. VDAkt. 1684, nr 217. Gyllenborg Andr. E 1 b (1723). — jfr O-FRYNTLIG.
2) glad o. vänlig (i sitt uppträdande); gladlynt, glättig; godmodig, gemytlig, jovialisk; nyter; äv. om min o. d.: som giver uttryck åt l. visar osv. fryntlighet. En gammal fryntlig gubbe. Verelius 83 (1681). Dän som aldrig är lustig och fryndlig. Rudbeck Atl. 4: 59 (1702). Den fryntlige värdshusvärden framsätter gerna för trötta gäster ett rödt vin, som han kallar lacrymæ Christi. Rydberg Sägn. 5 (1874). (En läkare bör) först med fryntlig min sätta sig och noga efterfråga, huru det står till med (den sjuke). Odenius Celsus 153 (1906). — jfr O-FRYNTLIG.
Avledn.: FRYNTLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1: älsklighet? Hennes skönne ansicte och frinteligheett, / thett är offuer alle måtte. Visb. 1: 13 (1572).
2) till 2. Kling Spect. Dd 3 b (1735). Prosten var fryntligheten sjelf. Wetterbergh SamhKärna 1: 60 (1857).

 

Spalt F 1626 band 8, 1926

Webbansvarig