Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRÄTTA, v.
Ordformer
(fritta 1685)
Etymologi
[sv. dial. fretta, frittä (Gotl.), motsv. d. fritte, nor. fretta, isl. frétta, spörja, fråga, utforska; samhörigt med FRÅGA, sbst. o. v., samt -FRÄGD]
(†) fråga, utforska. Spegel GV 45 (1685). — särsk.: utforska gudarnas vilja. Under trädh hafvue .. (gallerna) blottat och frättat. Bureus Suml. 133 a (c. 1600; i hskr.).

 

Spalt F 1719 band 8, 1926

Webbansvarig