Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FULARD fɯla4rd l. fu-, l. –a4r, stundom -ar4d (äv. med rent franskt uttal), r.; best. -en; pl. -er (SthmModej. 1854, s. 21 osv.), förr äv. -s (SydsvD 1870, nr 1, s. 4, Ekenberg (o. Landin) (1890)).
Ordformer
(vanl. skrivet foulard)
Etymologi
[av fr. foulard; av okänt ursprung]
1) benämning på vissa (tunna, mjuka) sidentyger (ofta med tryckta mönster). MagKonst 1828, s. 47. KatalNK 1904, s. 6.
2) (förr) avpassat stycke av fulard, användt till halsduk, näsduk o. d.; halsduk l. näsduk av fulard. Ekbohrn (1868). Om halsen hade han virad en crème-färgad foulard. Strindberg Hafsb. 2 (1890).
Ssgr: FULARD-KLÄNNING. NJournD 1854, s. 96. —
-SIDEN. —
-VÄVNAD. konkret. Freja 1881, s. 73.

 

Spalt F 1758 band 8, 1926

Webbansvarig