Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FULLIG, adj.
Etymologi
[till FULL, adj., i bet. 2 väl nnder inflytande av t. völlig, fullständig]
(†)
1) fyllig. (Han) hade .. fullig krop. Brahe Kr. 3 (c. 1585).
2) full; fullkomlig; fullständig. Handelens fullige vndergångh. Stiernman Com. 2: 698 (1652). Smaken .. af mång frucht fann der sin fulliga vällust. AWollimhaus Vitt. 42 (1667). Samma Rechningh (grundade) sig icke på någre fullige (dvs. fullgiltiga) skiähl. BoupptSthm 14/12 1668, s. 1995.

 

Spalt F 1810 band 9, 1926

Webbansvarig