| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FULLKOMLIG ful3~kom2lig, äv. fulkom4lig (fullko´mlig Weste; -kå`mmligg Dalin), adj. -are. adv. = (†, GR 1: 142 (1523), Schultze Ordb. 2158 (c. 1755)), -A (†, GR 1: 58 (1523), Schultze Ordb. 2158 (c. 1755)), -AN (†, GR 3: 137 (1526), Därs. 5: 17 (1528)), -EN (numera bl. ngn gg med ålderdomlig anstrykning, 1Joh. 2: 5 (NT 1526), Rein Psyk. II. 1: 246 (1891)), -T (GR 1: 32 (1521) osv.).
— jfr OFULLKOMLIG.
1) som i alla avseenden är sådan som kräves, som i allo fyller måttet l. motsvarar uppställda l. gällande anspråk, av fullgod beskaffenhet, utan brist l. fel, utan vank l. lyte; otadlig; fulländad. J (skolen) wara fulkomlighe, likerwist som idher himmelske fadher fulkomlighen är. Mat. 5: 48 (NT 1526). Iach haffuer icke befunnit thina gerningar fulkomligha för gudhi. Upp. 3: 2 (Därs.). Wij förhoppe oss snarligen wår fulkommelige helse, helbrigde och starcleek igen. GR 12: 259 (1539). All godh gåffua, och all fulkomligh gåffua kommer offuan effter. Jak. 1: 17 (Bib. 1541). Altså wart tå then första Menniskian skapat .. fulkombligh och vthan brist. Emporagrius Cat. B 8 b (1669). Menniskan bär alltid vördnad för det fullkomliga. CAEhrensvärd 58 (1782). Lägenheter, hvilka skötas för hand, utan egna dragare eller fullkomligare redskap. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 45 (1863). (Lionardo da Vinci) var till kroppskrafterna en jätte, fullkomlig till alla lemmar, som en grekisk bildstod kan vara det. Rydberg Varia 158 (1894). Själfva vår medvetenhet om vår ofullkomlighet vore omöjlig utan ett medvetande om något fullkomligt, hvarmed vi mäta densamma. VL 1905, nr 274, s. 4. — särsk.
a) (†) fullt utvecklad l. utbildad l. utvuxen; fullbildad, fullvuxen; vuxen. BOlavi 160 a (1578). Ett stort fulkomlighit Trää. Petreius Beskr. 6: 36 (1615). Alle, fulkomligen til Werlden födde, och lefwande Barn, skola af theras Föräldrar .. til then helige Döpelsen befordras. Kyrkol. 3: 2 (1686). När man lade en stång öfer ingången eller porten, .. så kunde en fullkomlig karl gå uprätter der in under. Wettersten Forssa 26 (c. 1750). När .. kroppen blir fullkomlig. VetAH 1766, s. 271. Marklin Illiger 303 (”313”) (1818).
b) rymlig; vid.
α) (†) om byggnad: (tillräckligt) rymlig. Bastion Kallwangen (dvs. Karlavagnen) är stoor och fullkomblig, dhe andra äro något trånga. OStiernhöök (1703) i KFÅrsb. 1912, s. 390. Fähuset .. bör giöras så stort och fullkomliget att all Boskapen med fåår och kalfvar deri kunna berymmas. VDAkt. 1723, Syneprot. F III 7. Därs. 1735, Syneprot. F III 7.
β) (numera bl. ngn gg vard. o. starkt bygdemålsfärgat) om dräkt l. klädesplagg: vid; förr äv.: för vid. (Sv.) Fullkomlig .. Äfv. Fam. (Om en klädning.) (fr.) Trop long ou trop large. Nordforss (1805). (Sv.) Fullkomlig klädning: (lat.) laxior; non contractus. Lindfors (1815).
c) (†) om bevis, skäl, orsak o. d.: fullgiltig, fullgod, tillfredsställande, tillräcklig. (Eng.) A satisfactory Reason, (sv.) fullkomligt, nogsamt skiäl. Serenius Bbb 4 b (1734). Detta steget af Sturen ansåg Christjern som en fullkomlig orsak til ovänskap. Celsius G1 1: 23 (1746). Tegnér (WB) 1: 276 (1802).
d) (†) avgörande, bestämd, slutgiltig, definitiv. GR 1: 322 (1524). Bleff ther tå handlat at konung Karl skulle komma til riket igen, Doch bleeff ther inthet fulkomligitt beslut vppå i then gången. OPetri Kr. 254 (c. 1540). Haffve vij them ingen fulkommeligh svar ther opå giffvedt. GR 22: 52 (1551). Then Saken är nu fullkommelighen slitin (dvs. avgjord). Botvidi 3Pred. 17 (1621, 1627). Polens Fullmägtige (hade) begärt, att stilleståndet måtte räcka till dess fullkomlig fred blef sluten. Hallenberg Hist. 3: 85 (1793).
e) med avbleknad bet., mer l. mindre närmande sig till l. övergående i 2; särsk. ss. adv.: helt, helt o. hållet, alldeles; ngn gg: nogsamt, till fullo. Sa at epther thenne dagh tror Iac fulkomlight at faa thöra setthia tro til annan. GR 1: 32 (1521). Ther kirkeherdernne .. hafue sig fulkomneligen efter retta. ÄARäfst 98 (1596). Denna de gamlas mening är fulkomlig san. Rudbeck Atl. 1: 325 (1679). Det är min fullkomliga och oskrymtade öfvertygelse att (osv.). Tegnér (WB) 2: 450 (1815). Han talar engelska fullkomligt obehindradt. Skogman Eug. 1: 193 (1854). (Caligula) har barnets fullkomliga brist på sjelfkännedom. Rydberg RomD 35 (1877). — (i sht vard.) ss. adv.: rent av, rent; formligen. Är du fullkomligt vurmig? LHammarsköld (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 63. Farligast af dessa (naturliga drifter) är kärleken, och det gör ett fullkomligt hemskt intryck att ur denna synpunkt studera medeltidens legendariska litteratur. Schück (o. Warburg) LittH 1: 104 (1896).
2) (†; jfr dock b) fullständig, komplett; som innehåller allt som till saken hör; utan luckor l. avbrott o. d.; oförminskad, oavkortad. Han haffwer giort en fulkommelig Rekenskap för all vpbyrd och vtgifft han haffuer hafft. GR 7: 153 (1530). Ord som icke fulkomliga i alla Modis .. conjugerade warda. Tiderus GrLat. 125 (1626). Ett fullkomeligitt Gymnasium. RP 8: 40 (1640). Archiater Linné har gjordt mig en fullkomblig berättelse om tillståndet (vid Uppsala akademi). Höpken 1: 380 (1768). Bredevid honom Carolina, och för at göra tretalet fullkomligt, Wilhelm. Eurén Kotzebue Orth. 1: 2 (1793). I den fullkomliga metamorfosen äro larv, puppa och imago kontraster mot hvarandra. Dahlbom Insekt. XXVII (1837). Alexandros d. store var den förste, som fullkomligen lät raka sig. Palmblad Fornk. 1: 198 (1843). — särsk.
a) som är utan inskränkning l. förbehåll l. reservation; ofta övergående i bet.: bestämd, positiv; stundom: uttrycklig. Thet the fulkompliga tiilstodhe. GR 3: 88 (1526). Therföre rådhe wij idher fulkomligen atj äre .. kong Frederik .. lydoge och höruge j alla motto. Därs. 8: 11 (1532). Then förrädaren Jöran Personn hade fulkomblig tilsäijelse och befalning, thet han medh nogra rother knecter schulle sig till Gripsholm begifve. RA 2: 193 (1568). Oppå Rådstufuan lofuade Måns fulkomeligen åtter Jngred echtenskap. VRP 1645, s. 73. Än i dag (hålla) alla Trägårdzmästare dhet för en fullkomlig regla, at (alla växter som skola gå bra skola planteras då månen är full). Rudbeck Atl. 2: 572 (”257”) (1689).
b) som har full myndighet l. auktoritet; enväldig, suverän; numera bl. i ssgn MAKT-FULLKOMLIG. Han schall vara ett fulkommeligitt och fullmyndigt sändingebudh till att trachtera om freden. AOxenstierna 2: 63 (1612). (Konungen av Siam) regerar som een fullkommelig Monarch uthi Rijket, med itt absolut Wälde. Schouten Siam 7 (1675). Schultze Ordb. 2158 (c. 1755).
3) (vard.) ordentlig, riktig, värklig, äkta, genuin, veritabel; formlig. Hon är en fullkomlig skönhet. Ola Hammar .. var ett fullkomligt as. Lagerbring Skr. 21 (c. 1764). (Vi uppassades) af fullkomliga jätte-mör. Atterbom Minn. 334 (1818). (Man kommer in) i en fullkomlig skog af kolonner. Hahr ArkitH 166 (1902).
FULLKOMLIGHET, r. l. f.
1) till 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fullkomlig. Therföre wilie wij .. tagha thet (dvs. den läran) före, som til fulkomligheten dragher. Ebr. 6: 1 (Bib. 1541; NT 1526: fulboordugheten). Arbetssättet hade .. utvecklats till allt större fullkomlighet. De Geer Minn. 2: 254 (1892). särsk.
a) (†) i uttr. i fullkomlighet, i fullkomlig l. högsta grad, fullkomligt. Konsten at simma, som detta folk ägde i fulkomlighet. Dalin Hist. 1: 92 (1747). Björnståhl Resa 5: 219 (1779).
b) (†) till 1 a: full utveckling. Bördzlen (sker) när som Lijffzfruchten är kommen til sin mogenheet och fulkombligheet. Palmcron SundhSp. 358 (1642). Hoorn Jordg. 1: 124 (1697).
2) till 1: god l. förträfflig egenskap l. ’dygd’, äv. färdighet l. talang o. d. Kling Spect. O o 4 b (1735). Hon förenade alla moraliska och fysiska fullkomligheter. Widström Ducray-Duminil Victor 2: 43 (1803). Gud är en ande med alla de högsta fullkomligheter. Kat. 1878, nr 13.
3) (mindre br.) till 1; konkret: person som är fullkomlig l. äger idel fullkomligheter. Stridsberg Friman 29 (1798). Roos Skugg. 91 (1891). Du vill göra våra döttrar till små fullkomligheter. Forssman Aftonl. 12: 102 (1904).
4) (†) till 2: fullständighet. När nu Franckrijke förmedelst incorporerandet aff Bretagne til sin Inrijkes fullkomligheet nådt hade. Brask Pufendorf Hist. 206 (1680). Låtom oss för fullkomlighetens skull endast tillägga författarens .. märkvärdiga jemförelse emellan sig och andra skribenter. Leopold 6: 244 (1792).
5) (†) till 2 b: auktoritet, myndighet, suveränitet. Wårt konungzlige wåld, och thess fullkomligheter, högheter, wyrdigheter och byrder. GR 13: 144 (1540). Tesse .. nåder och frijheter haffue wij aff wår konungelige autoritet och fulkomplighett .. wår stad Wijborg nådeligen jnrympt. Därs. 14: 191 (1542). Därs. 27: 155 (1557).
6) (†) fullbordan; värkställighet. ConsAcAboP 1: 357 (1648). Så snart Jagh medh medell dertill blifwer assisteradh, skall wägen winna sin fullkombligheet. HSH 31: 93 (1662). Til thesz han omsijder thetta Anslaget til sin fullkomlighet brachte. Brask Pufendorf Hist. 192 (1680). Lagerström Bunyan 3: 130 (1744).
-tillstånd. Biberg 1: 170 (c. 1820). Människoslägtets urhistoria har hos germanerna icke börjat med ett paradisiskt fullkomlighetstillstånd. Rydberg Myt. 1: 107 (1886).
Spalt F 1810 band 9, 1926