| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FULLNAD, m.; best. -en.
(†)
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] fullhet; fullt l. överflödande rikt förråd o. d. Vthaff Christi Jesu fuldnat skole wij alle tagha. LPetri 4Post. 34 a (1555). — övergående i bet.: höjd, höjdpunkt o. d. Hans godz .. skal icke komma til någhon fulnat (dvs. förkovran) i landena. LPetri Job 15: 29 (1563; Bib. 1541: förökas). När nöden hade vpstigit til sin största wäxt och fullnad. Emporagrius JDelaGardie E 2 b (1652). Kl. 4. får hon (dvs. månförmörkelsen) sin Fulnad. Riddermarck Alm. 1693, s. 36.
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] fullt mått, fullt belopp; fullt ut vad man behöver l. har rätt att fordra; stundom närmande sig bet.: lystmäte, tillfredsställelse. Ögat kan aldrigh see sigh mätt, och örat aldrigh höra til fulnat (dvs. nog). PErici Musæus 2: 15 b (1582). LReg. 242 (1648). Här äre månge considerationer, att Cronan kan hafwa sin fuldnat. RARP V. 2: 165 (1655). Iag tror wäl, .. at mine Trälar skole så mycket säd hafwa uti förråd, at tu af them thin fullnad kan bekomma. Peringskiöld Hkr. 1: 579 (1697).
3) utfyllnad, utökning; summa som fyller l. täcker brist o. d. (Orgelbyggaren fick) för senaste renovation dhe 800 dlr .. och nu till fullnadt 503 dlr. BtÅboH I. 11—12: 34 (1665). Nu säger H. Jon att iagh skall tagha min fulnat af tertialen. VDAkt. 1674, nr 259. VDR 1701, H I 2, Verif. 103.
4) fullbordan. Der så hände, att bemälte huus till sin fullnad .. ickie komme. Annerstedt UUH 1: 198 (i handl. fr. 1622). — särsk.: uppfyllelse (av önskan, förhoppning o. d.). Nu frögdar han (dvs. den avlidne) sig öfuer sit hopz och förwäntans fulnad. Emporagrius LTorstenson 145 (1651). VDAkt. 1656—57, nr 203 (1664).
Spalt F 1821 band 9, 1926