Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FURIR furi4r, äv. fɯ-, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er; förr äv. FURERARE, m., l. FÖRRIDARE, sbst.2, m.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(for- 1712 (: foreren, sg. best.); jfr Hallenberg Hist. 4: 735 (1794: Foreraren; efter ä. källa). four(r)- 1641 (: Fourrier)—1874 (: fourir). fur(r)(-hr-) 1557 (: furirere, pl.) osv. fyr- 1707 (: fyriderskiötten). fårr- 1624 (: fårrere). för(r)- 1569 (: Förreraren)—1740 (: förrijder); jfr Hallenberg Hist. 2: 747 (1790: Förerare; efter ä. källa). -er 1565—1712 (: foreren, sg. best.); jfr VittAH 3: 365 (1793: Furerer, pl.; efter ä. källa). -erare 1569 (: Förreraren)—1691 (: Förerarens); jfr Hallenberg Hist. 4: 913 (1794: Furerare; efter ä. källa). -ere 1624 (: fårrere). -erer, sg. 1671. -iare 1590 (: Förriaren)—1722 (: förriaren). -ijdare (-ider, -ieder, -ijder) 1600 (: förrijdare)—1740 (: förrijder). -ier 1641 (: Fourrier)—1868 (: Fourrier). -ir 1708 osv. -irere, pl. 1557)
Etymologi
[jfr d. fourer, ä. d. forerer, holl. fourier, t. furier, ä. t. forier, furierer; ytterst av fr. fourrier, till feurre, halm (se FURAGE); jfr FURERA. Formen förridare beror på anslutning till FÖRRIDARE, sbst.1 Med avs. på växlingen furir (furer) : furerare (vilken senare form möjl. stundom uppfattats ss. vbalsbst. till FURERA) jfr OFFICER : OFFICERARE, KAMRER : KAMRERARE m. fl.]
1) (utom vid skildring av ä. förh. numera nästan bl. i ssgn HOV-FURIR) vid hov (förr äv. vid beskickning) anställd tjänsteman som i ä. tid särsk. hade att (vid resor) sörja för inkvartering o. d., men som numera, sorterande närmast under förste hovmarskalken, fått till sin huvudsakliga uppgift att fördela tjänstgöringen inom samt öva uppsikt över ordningen bland hovets ekonomi- o. livrébetjäning. Danska konngens furer. VgFmT I. 10: 76 (1565). At man .. (på landsbygden) ey tarfwer löpa effter en Konungs eller Furstes Öfwerste, Qwartermästare eller Furerare, at han wille Furera och omläggia honom til itt Losemente. Schroderus Hoflefw. 131 (1629). WoH (1904). — jfr HOV-FURIR.
2) (förr) urspr.: underofficer som hade att förbereda o. ombesörja ett kompanis (l. motsv. truppförbands) inkvartering, förplägnad o. d.; sedermera o. intill 1875 benämning på underofficer av lägsta graden vid infanteriet (en tid äv. vid artilleriet). GR 27: 284 (1557). Een Furier skal .. draga försorg för sitt Compagnietz in- och om-Quarteringar. Delachapelle ExBook 11 (1669). År 1804 .. intogs han .. som furir vid Göta artilleriregemente. IllMilRevy 1905, s. 340.
3) med 1914 års härordning införd benämning på innehavare av högsta underbefälsgraden vid härens samtliga truppslag, förut kallad ”distinktionskorpral” (vid artilleriet ”förste konstapel”). NDA 1915, nr 123 A, s. 7.
Ssgr: A: FURIR-LÖN. särsk. till 3. —
(3) -SKOLA, r. l. f. mil. skola för furirsutbildning; utbildning av furirselever. 2NF 25: 736 (1916). —
(2) -SKYTT. (furir- 1679—1858. furirs- 1752) [efter ä. t. furierschütze] (förr) mil. benämning på soldat tillhörande en (urspr. under befäl av ”furir” stående) avdelning som erhållit uppdrag att förbereda o. ordna en trupps förläggning. (Regementskvartermästaren skall) skaffa widh handen (dvs. till handa) medh Fourrierne och Fourrier Skytterne Victualier och andra nödwendigheter. Söderman ExBook 189 (1679). Arméens Läger blifver gemenligen utstuckit af General-Quarter-Mästaren, som med sig hafver alla .. fouriers-skyttar af Regementerna. Wrangel Tact. 15 (1752). TjReglArm. 1858, 2: 246. —
(3) -UTBILDNING, se B.
B: (2) FURIRS-BOSTÄLLE~020 l. ~200. (förr) Indragna furirsbostället Mjölby n:r 15 Södergården. SFS 1899, Bih. nr 41, s. 14. PT 1903, nr 136 A, s. 1. —
(3) -ELEV. mil. person som genomgår furirsutbildning. —
-SKYTT, se A. —
(3) -UTBILDNING~020. (furir-) mil.

 

Spalt F 1842 band 9, 1926

Webbansvarig