Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUXA fuk3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se d. o.); jfr FUXERI.
Ordformer
(fox- c. 1755. fux- (-ks-) c. 1755—1906)
Etymologi
[av t. fuchsen, avledn. till fuchs (se FUX)]
1) (†) svika, bedraga; jfr FUX 1. Schultze Ordb. 1810 (c. 1755).
2) spelt. motsv. FUX 7: ”göra” en boll så att den nedfaller i annat hål än det avsedda; missa. Wilson Spelb. 67 (1888). Klint (1906). —
Särsk. förb.: FUXA TILL. (†) till 1: giva (ngn) ett oärligt, lömskt hugg. Den andra fuksade till dig. Runeberg ESkr. 1: 187 (c. 1836). —
Ssg: (1) FUX-HUGG. (†) oärligt, lömskt hugg. Det var ett fukshugg och intet riktigt hugg. Runeberg ESkr. 1: 187 (c. 1836). —

 

Spalt F 1857 band 9, 1926

Webbansvarig