Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FYLLA fyl3a2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 3, i sht i bet. 3 b) -or.
eg.: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara full.
1) (†) i fråga om månen: fylle (se d. o. 2). Haffuer iagh seedt på .. månan tå han j fyllo gick? Job 31: 26 (Bib. 1541). Lind (1749).
2) [jfr d. fylde, t. fülle] (†) fullhet, rikedom; jfr FYLLE 3. Alla frögders fylla. Lindschöld Vitt. 143 (1672). Den naturliga fylla och frodighet, som jag hittills beundrat hos flamländska målarskolans mästare. Wallin Bref 248 (1849).
a) (vard.) onyktert tillstånd, onykterhet, rus, fylleri; ofta i förb. i fyllan och villan o. d. Ta sig en fylla. LPetri DialMess. 71 a (1542). Pastorn hade .. i fyllan och villan låtit sig .. narra att (osv.). Böttiger 6: 70 (c. 1875). Gå och lägg dig i skogen och sof fyllan af dig! Nordström Sönd. 96 (1910). jfr BLOCK-, DÖD-FYLLA m. fl.
b) (starkt vard.) supkalas, supgille, ”hippa”. Geijerstam YttSkär. 38 (1898). Östergren (1922). jfr JUL-, NATIONS-FYLLA m. fl.
c) (starkt vard.) rusdrycker, spritdrycker, spirituosa.
4) (numera bl. ss. senare led i ssgr) konkret: det varav ngt är fullt l. som fyller ngt; fyllnad, fyllning. (I) skolen sådana idhart Heffoffer hålla såsom j gåffue korn aff ladhonne, och fyllo aff pressen. 4Mos. 18: 27 (Bib. 1541; Luther: Fülle); jfr FYLLELSE. Palmcron SundhSp. 289 (1642). — jfr BLOD-, BUK-, MAG-, SKED-, SÄCK-FYLLA m. fl.
Spalt F 1863 band 9, 1926