Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄGEN, adj. fäget; fägne, fägna; -are.
Ordformer
(feg(h)-LPetri 2Post. 265 b (1555), Lind (1749). feig- Möller (1745). feij- Gallius KGyllenstierna E 1 b (1645). fäg(h)- LPetri 3Post. 55 b (1555), Hahnsson (1896). fäij- Rudbeckius InsPuer. A 4 (1624), LexTrip. (1742). fäj- Bureus Suml. 37 (c. 1600), Celsius Æn. 19 (1762). -en 1555—1885. fägjen Burman Alm. 1728, s. 33. -in Bureus Suml. 37 (c. 1600), Möller (1745). fäijn Schroderus Comenius 366 (1639), Columbus Ordesk. 16 (1678))
Etymologi
[fsv. fæghin, sv. dial. fägen, motsv. isl. feginn; jfr feng. fægen, eng. fain; till roten i got. fahîþs, glädje, o. trol. besläktat med FAGER o. FEJA]
(†)
1) glad; förnöjd, nöjd; stundom i uttr. glad och fägen o. d. Han .. icke allenast intet fruchtade för dödhen, vthan heller war aff hiertat gladh och fäghen åt honom. LPetri 3Post. 55 b (1555). Särdeles om Hialmar hölt med honom, då var Hilmer fägin at han fick tiga. Dalin Arg. 2: 205 (1734, 1754). Min Baron såg allsinte fägen ut deråt. Atterbom FB 75 (1839). Lönnberg FnordSag. 1: 103 (1870). Sundén (1885).
2) ivrig. VDAkt. 1699, nr 134. Herr Ekeroth har gådt then rätta jämna wägen: / Ey warit alt för sehnt, ey heller alt för fägen. Runius Dud. 2: 17 (1708). De bråska, fäjne, snart at Brödren handslag gifva. Celsius Æn. 19 (1762). — Anm. Ordet anföres hos Columbus Ordesk. 16 (1678) bland de i talspr. vanliga ord som borde upptagas i skriftspråket.

 

Spalt F 2037 band 9, 1926

Webbansvarig