FÄLL fäl4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
jäg. vbalsbst. till FÄLLA, v. 14; om fågelflocks nedslag på marken l. i vattnet. I tvenne ”fäll” lyckades jag och min skårkamrat att hvardera skjuta en ejdergubbe. TIdr. 1882, s. 68. — jfr AL-FÄLL.
Spalt F 2054 band 9, 1926
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se