Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄNNIKA fän4ika l. fä4-, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er GR 1: 58 (1523), Peringskiöld MonUpl. 272 (1710)); förr äv. FÄNNIKE, m.; best. -en; pl. -ar ((†) = GR 1: 58 (1523), UrkFinlÖ II. 1: 13 (c. 1605). Anm. I denna pluralform förekommer ordet bl. i förbindelse med räkneord)
Ordformer
(fe(h)n- 1523—1639. fenn- 1545 (: rennefennicken)—1820. finn- c. 1585 (: finniche dragare). fän- (fæn-) 1523—1924. fänn- 1542 osv. -eck- 1535—1597. -ek- 1523—1739. -ich- 1542—c. 1585 (: finniche dragare). -ick- 1534—1924. -ik- 1536 osv. fäncken, sg. best. 1597. -a 1523 (: fænekor, pl.) osv. -e HFinlH 8: 371 (1555), Strinnholm Vas. 2: 186 (1820: fennikar, pl.). -kie 1536 (pl.)—1563)
Etymologi
[fsv. fänika, liksom d. fænnik(e) av mnt. veneken, diminutivbildning till vane (se FANA); jfr mnl. vaenkijn]
1) (†) fana l. flagga; särsk. om fana använd ss. fälttecken. GR 1: 176 (1523). Vthslå theras fäneko på mastenne. Jes. 33: 23 (Bib. 1541). The haffwe hafft trettio weldige feniker och tre qwarther sijlke ij hwar fenicke. HFinlH 8: 216 (1555). Herr Jacob talade .. Finnarne hårdeligen til, (och) ryckte Fennickerne vhr theras Händer. Widekindi KrigsH 107 (1671). Spak Fan. 4 (1890). — särsk.
a) i uttr. flygande fännikor, flygande fanor. PErici Musæus 5: 114 a (1582). Petreius Beskr. 2: 144 (1614). TSjöv. 1905, s. 30 (i skildring av förh. år 1565).
b) i uttr. under fännikan o. d., under fanan l. fanorna, i krigstjänst. Må i .. Mustra wtt the månge däner, ock Holster, ther äre vnder fänicken. GR 12: 120 (1538). Folck, som vnder thin Fänniche kompne äre. Därs. 14: 207 (1542). Peringskiöld Wilk. 394 (1715).
2) (förr) avdelning av krigsfolk (vanl. fotfolk) som kämpade under egen fana; under 1500-talet o. början av 1600-talet motsv. bataljon (omkr. 500 man), senare motsv. kompani (omkr. 120 man); jfr BANÉR 2 o. FANA 2. GR 1: 58 (1523). Alle fänecker måtte ware fulle, .. som är att Femhundrede skole ware vnder huar Fänecke. HFinlH 8: 326 (1555). OxBr. 1: 28 (1614). Widmark Helsingl. 1: 178 (1860). — jfr BONDE-, BÄRGSLAGS-, FOGDE-, GÅRDS-, KNEKTE-, LANDS-, RÄNNE-, SKYTTE-FÄNNIKA m. fl.
3) [jfr FANA 3 a] (†) stjärt? Tyckes oss att the ryckie fast Fiäderne vtt paa alle siidhor, szaa att thet maa skiött bliffwa tundt vnder Fänechenn. GR 10: 247 (1535).
Ssgr: A: FÄNNIK-DRAGARE, -TALS, se B.
B: (1) FÄNNIKE-DRAGARE. (fännik- 1587—1790. fännike- 1545—1793. feniko- 1538) (†) fanbärare, fanförare. VarR 12 (1538). CAdlersparre i VittAH 3: 303 (1788, 1793). —
(2) -TAL. (†) antal fännikor; i sht i fråga om indelning av knektar i o. för bildande l. uppställande av fännikor. Skickade och förordinerade Her Götstaff folket vti Rotetaell och Fenecketaell. Svart G1 24 (1561). ÅngermDomb. 1630, fol. 40. —
(2) -TALS, adv. (fänik- 1793. fännike- 1615—1664) (†) (med indelning) i fännikor. FörordnFrigästn. 1615, s. A 1 b. När .. Krijgzfolcket .. Regemente- eller Fennicketaals igenom landet sträcker. RARP 3: 321 (1643). Hallenberg Hist. 3: 359 (1793).
C (†): FÄNNIKO-DRAGARE, se B.

 

Spalt F 2120 band 9, 1926

Webbansvarig