| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÄRGNING fær3jniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
b) (numera mindre br.) färg(ton), nyans. Snoilsky 1: 151 (1869). I större massor sedd visar glacierisen en vacker blå färgning. NF 7: 809 (1883). BotN 1911, s. 209.
2) till FÄRGA, v.1 2, om den gm färgning på garn, tyg o. d. anbragta färgen. Ehrenadler Tel. 102 (1723). Färgningarne äro falska (dvs. ”oäkta”) och vara ej länge. Björnståhl Resa 5: 94 (1779). Tvätt- och gnidäkta färgningar. Patent nr 61899 (1926).
3) till FÄRGA, v.1 6, bildl.: prägel; skiftning, nyans. Munch FsvFnoSpr. 13 (1849). (Ljudet a) har (i Västerb.) en färgning af å, som är svår att angifva. Landsm. 1: 99 (1879). En .. psykos med hypokondrisk färgning. Gadelius Tvångst. 76 (1896).
Spalt F 2174 band 9, 1926