Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄSTA fäs3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(fästa (-e-) 1541 (: festona, oblik kasus i sg. best.) osv.)
Etymologi
[fsv. fästa, isl. festa; avledn. till FAST, adj.1, l. bildat till FÄSTA, v., l., dock bl. i bet. 1 (o. 3), till FÄST, sbst.2]
1) (numera bl. bygdemålsfärgat) fånglina till båt. Thå huggo krigzknecterna festona vthaff till skepbåten. Apg. 27: 32 (NT 1526). Strindberg Hafsb. 189 (1890). jfr BÅT-FÄSTA,
2) (†) = FÄSTE 5 a. Knåppen .. låssnar och den Fästan han hafver vid Trädet följer ock med. Salander Gårdsf. 138 (1727).
3) (†) = FÄSTE 3. GR 4: 213 (1527).

 

Spalt F 2188 band 9, 1926

Webbansvarig