Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÖLJESLAGE föl3jes~la2ge, m.||ig., förr äv. FÖLJESLAG, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fölgesl- 1640. föl(l)jesl- (föl(l)iesl-) 1541—1905. -lag c. 1580—1745. -lag(h)e 1541—1905)
Etymologi
[fsv. fylghislaghi; av FÖLJE o. -LAGE, kamrat (jfr BOLAGE, SÄNGLAGE). Formen följeslag är möjl. identisk med FÖLJESLAG, sbst.1, men torde snarast hava uppstått gm felaktig tydning av böjningsformer som följeslagen o. följeslagar]
(numera bl. ngn gg arkaiserande) följeslagare; äv. bildl. Han är .. skickat aff Församlinganar, til at wara wår fölieslaghe. 2Kor. 8: 19 (Bib. 1541; NT 1526: föliare). En trogen fölieslaghe och ledhsaghare. PLGothus 1Vthl. G 2 a (1609). Lät Fru Försichtighet få bli din Ledes-Vän, / En sådan Följeslag har ingen ångrat än. Eldh Myrt. 71 (1725). Rydberg 2: 304 (1867). Jag har då förlorat mitt lifs följeslage och tröst! Wulff Petrarcab. 270 (1905). —

 

Spalt F 2263 band 9, 1926

Webbansvarig