Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÖLSING föl3siŋ2, förr äv. FÖLSUNGE, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-ing 1733 osv. -inge 1642. -unge 1700. -ungar, pl. 1690—1769)
Etymologi
[sv. dial. (Götal., Finl.) fölsing; till sv. dial. fölse, litet föl, l. fölsa, föl av honkön, diminutivbildning till FÖL; jfr FÅLSING]
(starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter) föl, fölunge; äv. bildl. ÅngermDomb. 20/7 1642, fol. 200. En kladiger Fölsing kan blifva en Häst. / En slantiger Djäkne kan varda en Präst. Dalin Vitt. 6: 80 (c. 1753). 1762 och 1766 årens Riksdagars Fölsungar, som ännu icke sugit sig mätte til hälften. Posten 1769, s. 666. BtOdlH 5: 54 (1880).
Ssg: FÖLSUNGE- l. FÖLSUNGA-FÖTTER, pl. (fölsunga- c. 1870. fölsunge- 1752—1891) (†) växten Caltha palustris Lin., kabbelek; jfr FÅLSUNG-FÖTTER. Hiorth Linné ÄtelVäxt. 30 (1752; anfört från Västmanl.). Post Ogräsv. 100 (1891).

 

Spalt F 2264 band 9, 1926

Webbansvarig