Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÖN fø4n, r. l. m. (m. Thomée Blanc 3: 76 (1865)); best. -en.
Ordformer
(äv. skrivet föhn)
Etymologi
[av schweiz. t. föhn (fht. fōnno, fōnna), ytterst av lat. favonius, västanvind; jfr FAVON]
i sht geogr. o. meteor. stark, av kvävande hetta (o. rägn) åtföljd (sydlig l. sydvästlig) vind i de schweiziska alperna; äv. i utvidgad anv., om likartad vind i andra bärgstrakter. Östlig och nordostlig vind kallar man ofta Bise .., sunnan- och sydvestvind Föhn. Thomée Blanc 3: 76 (1865). 2NF (1908).
Ssgr (i sht geogr. o. meteor.): FÖN-STORM. —
-VIND. UVTF 28: 29 (1881).

 

Spalt F 2265 band 9, 1926

Webbansvarig