| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRAKT, sbst.1
(†) avsikt, föresats, uppsåt; särsk. i uttr. av, med l. i l. på förakt, avsiktligt, med uppsåt, uppsåtligt, med berådt mod. Haffuer han och thet giordt icke aff oforstondigheet, vtan j foracht. OPetri PGalle C 2 a (1527). Huar som slåår en man i hell med wilia eller föracht. GR 6: 240 (1529). (De) wrengde .. hans ord på föracht. LPetri ChrPina n 4 a (1573). MB 28: 2 (Lag 1734).
Spalt F 2343 band 9, 1927