| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRARBETA fö3r~arbe2ta l. fœ3r~ (förarbe´ta Weste; fö`rarrbéta Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr FÖRARBETE.
1) (†) arbeta på (ngt), föranstalta, ställa om (ngt); äv.: träffa anstalter l. avtal l. överlägga (med ngn om ngt), söka utvärka (ngt hos ngn); vanl. med bestämning inledd av prep. om l. på l. med att-sats, betecknande det som är föremålet för l. ändamålet med arbetet l. föranstaltningen osv.; äv. med prep. emot: arbeta emot (ngt). GR 2: 42 (1525). J .. (haven) tiidt och offtha .. warith begærendis athuj schulle forærbetha medh almogen ath the landtzköpmenn motthe aafflegghias. Därs. 3: 45 (1526). Her Claues Bille haffuer så mygit forarbetad ther emott, ath (osv.). Därs. 11: 46 (1536). Alle beflijtadhe sich och förarbetadhe ther om, at the skulle göra konungen och hans brödher til wener i gen. OPetri Kr. 83 (c. 1540). Thet han ville oförmercht förarbete hoss storfursten, att saken motte komme till förlichningh emellen oss och honum. GR 26: 171 (1556). Han ville förarbetha ther på, at the skulle bekomma frid. LPetri Kr. 85 (1559). VDAkt. 1657, nr 265. — med konkret obj., närmande sig bet.: skaffa, anskaffa; jfr FÖR-ANSTALTA b. Att hann aff for:ne Prydtzenn eller Pomerenn inthet krigxfolck forarbetar. GR 10: 36 (1535).
2) (i sht i fackspr.) göra (råämne o. d.) användbart för ngt visst behov, giva (arbetsstycke o. d.) dess avsedda form l. beskaffenhet, bearbeta, utarbeta (ngt till ngt); äv. med obj. betecknande resultatet av bearbetningen: arbeta, förfärdiga, tillvärka (ngt av ngt). 9 par knifskaft, som .. mester Henric knifsmed i Stockholm förarbetat. VittAH 8: 108 (i handl. fr. 1540). Förarbetas Hudar och Skin till Skoor och Fällar. Brahe Oec. 106 (1581). Liuskronor gutne och förarbetade af malm. Wettersten Forssa 78 (c. 1750). Allt silfver, som förarbetas, legeras med koppar för att blifva hårdare. Åkerman KemTechn. 1: 206 (1832). De vigtigaste .. sätten att förarbeta träet. AHB 97: 58 (1879). Valsadt eller på annat sätt förarbetadt jern och stål. SFS 1894, nr 1, s. 1. Om varan å frihamnsområdet underkastats förarbetning. VFl. 1907, s. 63. jfr (†): Bruka och forarbeta .. Danemora bergh. GR 8: 1 (1532). — jfr O-FÖRARBETAD. — särsk.
a) (†) närmande sig l. övergående i bet.: förbruka. 2Mos. 38: 24 (Bib. 1541). 390 tun(no)r .. (kalk) äro på kyrckio muren förarbetade. VRP 5/10 1728. (Sv.) Förarbeta .. (fr.) Consommer, employer. Weste (1807). Björkman (1889).
b) (mindre br.) i oeg. l. bildl. anv. Linder Fross. 11 (1717). Då får jag väl ledighet att förarbeta allt chaotiskt stoff, som jag samlat på mina resor. Atterbom Minn. 131 (1817). Näringen genomstryker dess (dvs. växtens) kropp, förarbetas genom lifskraften. Agardh Bot. 1: 71 (1830). Romanen har ingalunda genom den dramatiska förarbetningen förlorat sin existensrätt. Söderhjelm Tavaststjerna 224 (1900).
3) (†) refl.: arbeta ut sig, trötta ut sig, överanstränga sig. GR 12: 262 (1539). (”Spårådern”) skall öpnas för de heeta och mycket warma Hästar, när dhe sigh hafwer förarbetat uthi deras Saaker. Rålamb 13: 122 (1690). En .. som far så makliga fram, och icke förarbetar sig. Borg Luther 2: 236 (1753). Dalin (1852).
4) [med anslutning till FÖR- I 2; jfr t. vorarbeiten] († utom i ssgr o. avledn.) utföra l. utgöra ett förberedande arbete för (ngt), förbereda (ngt); jfr FÖRARBETE. Broocman Ber. 1: 59 (1807). De stora fordna förändringar som förarbetat dem hvilka vi sjelfva erfarit. Geijer I. 7: 17 (1817). (Läraren i logik) bör .. leda skolans alla svenska läs-, tal- och skrif-öfningar samt just i och genom dem småningom .. förarbeta .. den egentliga undervisningen i logik. Claëson 1: 328 (c. 1858).
(4) -MASKIN. tekn. maskin som utför en förberedande behandling för framställning av en produkt. SDS 1895, nr 93, s. 2.
1) (numera föga br.) i allm.: person som utför l. har utfört ett förberedande arbete med ngt; (ngns) föregångare i arbetet med ngt. Sedan jag sålunda fästat Läsarens uppmärksamhet på mina förarbetare .., borde jag (osv.). Hammarsköld SvVitt. 1: 9 (1818). De första odlarne af ett nytt språk .. (kunna) aldrig .. blifva annat än grofva, men ej därför mindre nödvändiga och aktningsvärda, förarbetare. Vising Rol. 3 (1898).
2) (i fackspr.) arbetare som utför de förberedande arbetena l. procedurerna vid bearbetningen av ett ämne l. tillvärkningen av en vara o. d. (motsatt: färdiggörare). SLorS 12: 94 (1896). EkonS 2: 285 (1897). —
FÖRARBETERSKA, f. (i fackspr.) fem. till FÖRARBETARE 2. GHT 1895, nr 241 A, s. 4. SthmT 1907, nr 5262 C, s. 4.
Spalt F 2354 band 9, 1927