| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRBINDLIG förbin4dlig l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förbi´ndelig Weste; förbi`nndligg Dalin), adj. -are; adv. -EN (föga br., Strinnholm Hist. 5: 75 (1854)), -T.
1) (†) motsv. FÖRBINDA 6: förbindande, förpliktande. Hvad discurser som föras vthur Saxiske-Hoffuedt, ded hör flitigt, men svara Intz förbindeligt. AOxenstierna Bref 4: 98 (1643). Denna mest förbindeliga lag .. utsätter gränsen för Ständernas vahlfrihet. AdP 1789, s. 92 (om regeringsformen). En ganska förbindlig Ed. VäxiöMagEkonomiePolitieP 1823, Bil. § 43.
2) [jfr fr. obligeant] (i särskilt vårdat spr.) motsv. FÖRBINDA 7: som förpliktar till, väcker en känsla av tacksamhet; oftast liktydigt med: hövlig, artig, förekommande, vänlig, älskvärd; huvudsakl. i fråga om personer av högre samhällsställning; numera bl. om person o. om yttrande, uppträdande mot ngn o. d. Han hörde på honom med ett förbindligt leende. Brenner Pijn. 71 (1727). I de förbindeligaste Orda-lag. Dalin Arg. 1: 337 (1733, 1754). Jag (är) fullkomligt stum af erkänsla för ditt förbindliga anbud att hjälpa mig. Atterbom (1811) i BrefNSkolH 239. Stundom gjorde .. (Hamilton), med den förbindligaste ton och med ett välvilligt leende på läpparna, helt oförmodadt ett utfall mot en politisk motståndare. De Geer Minn. 2: 63 (1892). I yttre skick och later förblef (han) den förbindlige och något ceremoniöse gustavianen. JulhälsnLinköp. 1909, s. 37.
3) [jfr fr. obligé] motsv. FÖRBINDA 8: förbunden (till tacksamhet); tacksam; numera bl. (med förbleknad bet.) i hövlighetsuttr. som tacka förbindligast, med förbindligaste högaktning o. d. Huruledes hon igenom thet emottagna Vhret giordt sig förbindelig. Humbla Landcr. 45 (1740). Eder tacksamma och förbindliga Mathilda. CFDahlgren 5: 268 (c. 1840). Jag tackade förbindligast för bjudningen. Blanche Bild. 3: 155 (1864).
1) (†) = FÖRBINDELSE 1 d. Den intima förbindtlighet, som nu skulle sökas med Frantzöska Hofvet. Nordberg C12 2: 484 (1740).
2) (†) till 1: förpliktande kraft; förpliktelse, skyldighet; betalningsskyldighet; jfr FÖRBINDELSE 3. Lind (1749; under verbindlichkeit). Grunderna til Fördrags eller Öfverenskommelsers förbindlighet. Höijer 4: 137 (1795). Statens förbindlighet till (de lånade) kapitalernas återbetalning. LBÄ 44—50: 179 (1801). Wallin Rel. 4: 147 (1827). Jungberg (1873).
3) till 2: vänlighet, älskvärdt sätt, hövlighet, artighet, uppmärksamhet; äv. (mindre br.) konkretare: älskvärdt yttrande osv. Weste (1807). Artigheten och förbindligheten öfvergaf icke Carl Johan mot denna man. Wingård Minn. 7: 5 (1847). Med en hofmans förbindlighet helsade han damerna. PT 1881, nr 213 (A) s. 3. Säga ngn förbindligheter. Östergren (1923).
4) (†) till 3: tacksamhetsskuld, tacksamhet; jfr FÖRBINDELSE 4. För ditt .. bref .. får jag härmedelst själf betyga min förbindlighet. Atterbom (1810) i BrefNSkolH 137. Dens. Bref 67 (1824).
Spalt F 2408 band 9, 1927