| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II 2) -BRÖDRA040 (jfr anm. sp. 2313), -ing; -are (tillf., Heidenstam Vallf. 62 (1888)). [efter t. verbrüdern]
1) (i vitter stil) förena (olika personer l. folk o. d.) i broderlig endräkt; föra (olika folk o. d.) närmare varandra; äv. i förb. med prep. med: göra (ngn) förtrolig (med en annan). LBÄ 4: 103 (1797; bildl.). De traktater, som .. förbrödrade alla stater med hvarandra. SC 1: 880 (1821). Jag ser ej blott öfver land och fjärd, / .. men hän öfver dagar och veckor och år / mot förbrödringens framtidsvärld. Heidenstam Dikt. 75 (1895). jfr ARV-FÖRBRÖDRING. särsk. refl.: ingå broderlig vänskap (med ngn), göra sig förtrolig (med ngn), knyta vänskapsband (med ngn). Wikforss 2: 859 (1804). Sedan .. (Wordsworth) tillbragt öfver ett år i Frankrike, der han entusiastiskt förbrödrade sig med de girondistiske revolutionsledarna. NF 17: 1378 (1893).
2) (skämts.) refl.: dricka brorsskål, lägga bort titlarna. ”Skall vi inte förbrödra oss?” Landström lyfte sitt glas och Algren och han drucko brorskål. Didring Malm 1: 122 (1914). —
-BRÖDRINGS-FEST. fest l. tillställning för att bereda olika (kategorier av) personer tillfälle till förtroligt umgänge l. till att knyta vänskapsband (o. dricka brorsskål). I söndags hölls en förbrödringsfest mellan militären och de civile. Tiden 1848, nr 241, s. 3. År 1843 höllo Kjöbenhavns, Lunds och Upsala studenter i Upsala sin första stora förbrödringsfest. IllSvH 6: 128 (1881). Forsstrand UppsMinn. 139 (1922). —
(I 2) -BUD l. -BÅD, sbst.1 (-bott) (†) kallelse till sammankomst l. sammanträde (inom handtvärksskrå). MeddNordM 1897, s. 87 (1656).
Ssg: förbud(s)-pänningar, pl. (-bo(o)dh- 1656. -botts- 1656) [fsv. forbudz pæninga] (†) avgift till ämbetslådan för kallelse till sammankomst. Een Mästerswänn när han will hafwa Ämbetet tilhoopa, skall han gifwa förbodh penningar Tolff öre silfwermynt. MeddNordM 1897, s. 90 (1656). —
1) bud som avsändes för att i förväg underrätta om ngns ankomst; särsk. (i sht i fråga om ä. förh.) om i förväg vid skjutsstation gjord beställning av (gästgivar)skjuts l. om person som enkom skickas förut med dylik beställning; förr ofta i uttr. fara l. resa förbud; äv. mer l. mindre bildl.: föregångare, förelöpare. Ekeblad Bref 1: 251 (1653). CAEhrensvärd Brev 1: 76 (1782). Om man vill resa mycket fort, så skickar man, för att slippa vänta på stationerne, i händelse håll-hästarne äro utgångne, ett förbud. Stiernstolpe Arndt 1: 9 (1807). Fara förbud. Carlén Repr. 569 (1839). Min gamle betjent Anderson, som alltid reste förbud. Wingård Minn. 1: 37 (1846). Re’n vinden vaknat och som förbud dansar / För Aurora fram. Kullberg Tasso 1: 53 (1860). Nyblom Minn. 2—3: 98 (1904).
2) (numera bl. tillf.) förebud (se d. o. 2); varsel. Thenne Cometen war itt olyckosampt Förbudh til the Lacedemoniers Fördärff. L. Paulinus Gothus Com. 69 (1613). Mörk Th. 2: 263 (1752). Ilmoni Sjukd. 2: 260 (1849). Mina drömmar äro ofta förbåd. VLitt. 3: 475 (1902).
Ssgr (till FÖR-BUD, sbst.2 1): förbuds-sedel. till skjutsanstalt i förväg avlåten skriftlig beställning av skjuts, beställningssedel. Gustaf III 3: 293 (1788). För resande finnes tillfälle beredt att å de landsvägslinjer, där posten åtföljes af postbetjänt, få förbudssedlar befordrade. SFS 1907, nr 89, s. 6.
förbuds-vagn. (†) enklare vagn med vilken en resande skickade förbud (o. reseffekter). TörngrenMål. 27 (1801). DA 1808, nr 111, s. 5.
Spalt F 2443 band 9, 1927