| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRBYGGA förbyg4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förby´gga Weste, förby`gga Dalin), v.3 -er, -de, -t, -d; se för övr. BYGGA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); jfr FÖRBYGGNAD, sbst.2 (se avledn.).
1) (†) bygga upp, bygga; särsk. i fråga om ombyggnad l. tillbyggnad: bygga om, bygga till. GR 3: 316 (1526). Lælius Bünting Res. 2: 95 (1588). Tilhålla Almogen, det de antingen förbygga de gamla Bodorne något större, eller ock upsättja andra af nyo. LMil. 3: 525 (1694). Lermurar och Kupoler, ifrån den tiden, då monumentet förbyggdes till en Christen kyrka. Iduna 7: 79 (1817).
2) (†) sätta i stånd, reparera; stundom svårt att skilja från 1. GR 23: 113 (1552). Åbo Slott, så wäl som alle andre wåre gårdher .. skole ähnnu ytherligere bliffwe förbygde och widh macht håldne. HFinlH 10: 173 (1568). Denna Stads Rådstufwu Torn, hwilcket jag nyligen förbygt, rättat och i ordning satt. VDAkt. 1771, nr 313. Sundelius NorrköpMinne 302 (1798).
3) skeppsb. bygga om l. företaga större reparation av (ett fartyg); förr ofta i fråga om apterande av ett fartyg för annat ändamål än det vartill det urspr. är byggt; äv.: förse (ett fartyg) med ny överdel. Att han later Jachten komma til Stocholm, ther wele wij effter wårtt sinne henne förbyggie lata. GR 17: 247 (1545). Alla coopwaerdiefartyg .. förbyggdes dels till proviant-, dels till transportfartyg. Tersmeden Mem. 3: 123 (1742). Det varf eller den verkstad, der far vget blifvit nybygdt, förbygdt eller repareradt. SFS 1891, nr 64, s. 58.
4) (†) bebygga, bygga byggnader på. De ödhes och affbrända Tomptar här i Staden skole medh första vptagas, och .. förbyggias vthi Murfasta Huus. SthmStadsord. 1: 25 (1635). Dee plattzer och ställe, som uthan landzens och häradetz skada förbyggias kunne. RARP 4: 123 (1647). BtHforsH 3: 25 (1656).
5) [jfr FÖRBYGGA, v.1 2] (†) befästa, förskansa. Wij förnimme att Calmare Befästningh icke skall ware så fulkomlig förbydh och befästedt, såsom nödtörffthen kräffwer. HB 2: 69 (1568). Därs. 146 (1570). — särsk. refl.: förskansa sig, befästa sig. RelExpFyenSeeland 1658, s. C 3 a. Fältmarskalk Stenboken har tagit in en ravelin (vid Nakskov) och där förbyggt sig, att de inte kunna få ut honum. Ekeblad Bref 2: 142 (1659).
6) (†) förbruka (pängar, material l. dyl.) till byggande. GR 15: 578 (1543). Hr Israël .. (har) affhändt migh een godh deel Timber .. och thet låtit förbygga migh till ingen ringa skada och förtreet. VDAkt. 1663, nr 360. BtKännVLand 5: 59 (1723).
7) refl.: komma på obestånd gm att bygga för mycket l. för dyrt. Posten 1768, nr 73. Högfärdsdjäfvulen hade bringat den gamle advokaten på fall; han hade förbyggt sig. Levertin 11: 83 (1902).
FÖRBYGGNING040 (jfr anm. sp. 2313), sbst.2 (sbst.1 se under FÖRBYGGA, v.1), r. l. f. särsk. konkret.
2) (†) till 5: förskansning. Sönderskiuta Förbyggningar, såsom Gallerjer, Skermer och andre Saker. Rålamb 8: 51 (1691).
Spalt F 2456 band 9, 1927