Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRE- ssgr (forts.):
(I 1) -LÄGGARE, sbst.1 (†) vbalsbst. till FÖRELÄGGA, v.1 1: person som lägger för maten; jfr FÖRLÄGGARE, sbst.1, FÖRSKÄRARE. Schultze Ordb. 2567 (c. 1755). Går det långsamt för föreläggaren; ack! var ej otolig. Weise 2: 185 (1771). Schulthess (1885; med hänv. till förläggare).
(II) -LÄGGARE, sbst.2 [jfr FÖRLÄGGARE, sbst.2] (†) förlagsman. Twistigheter, som kunna yppas emellan föreläggaren och wäfwaren. SthmStadsord. 2: 93 (1694).
Spalt F 2559 band 9, 1927