| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRESTÅNDARE fö3re~ston2dare l. fœ3-, (förestå´ndare Weste), i bet. 1 o. 2 m.||ig., i bet. 3 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) motsv. FÖRESTÅ 3: person som står i spetsen för ngt (en institution, ett företag o. d.), ledare, chef. Föreståndare för, förr ngn gg äv. av (ngt). Szå att ther motte och enn godt trogenn man tilskickes, som theres (dvs. hospitalshjonens) föreståndere ware kunde. GR 18: 515 (1547). En föreståndare af någon bland våra Christendoms-skolor. Ödmann AnvSkrift. 35 (1822). Distriktschefen såsom föreståndare för trafikafdelningen åligger: att (osv.). SFS 1905, nr 14, s. 2. Föreståndare för Aug. Abrahamsons stiftelse å Nääs. 2NF 36: 444 (1924). jfr (†): Helser alla idhra föreståndare och all helghon. Ebr. 13: 24 (NT 1526; Bib. 1541: Lärare; gr. ἡγουμένους). Anm. Ordet användes numera sällan ss. titel för person som står i spetsen för ngn institution o. d., utan ersättes oftast med ngn titel av franskt l. latinskt urspr., t. ex. rektor (för skola o. d.), direktör (för fängelse), intendent l. överintendent (för museum). — jfr AVDELNINGS-, BARNHUS-, DEPÅ-, DISTRIKTS-, FATTIG-, FATTIGHUS-, FOLKHÖGSKOL(E)-, HOSPITALS-, KLASS-, KLOSTER-, KÖKS-, MAGASINS-, MUSEI-, OFFER-, PROVÅRS-, SKOL-, ÅNGKÖKS-FÖRESTÅNDARE m. fl. — särsk.
a) (†) president l. ordförande vid ett möte, ledare av förhandlingarna. Schroderus Sleid. 145 (1610). Widh thenne tijdh bleff Mötet hollit vthi Carthago, .. ther som ingen Legat war tilstädes ifrån Påfwen i Rom, fast mindre war han ther Föreståndare. Dens. Os. 1: 351 (1635).
b) (†) person som förestår förvaltningen av en institutions egendom, räkenskaper o. d.; fogde; förvaltare; syssloman; kyrkvärd. Linchöpingz domkyrckies förestondere. GR 20: 130 (1549). Så will H. K. M:tt .. förordne een Föreståndare eller Fougde, som bär upp Gymnasii Skolernes Räntor. Thyselius HandlLärov. 1: 30 (1620). En treding (av böterna) bör tilfalla .. sjelfva Sokne-Kyrkan; til hvilken ända de ock straxt af Kyrkans Föreståndare och Sexmän .. skola utfordras. PlacatBöned. 29/11 1791, s. 3 a. Nordforss (1805). — jfr KYRKO-FÖRESTÅNDARE.
c) (†) i uttr. (de) fattigas föreståndare, = FATTIG-FÖRESTÅNDARE. GHTaubenfelt (1658) i HTSkån. 1: 200.
d) (ss. enkelt ord numera knappast br.) motsv. FÖRESTÅ 3 b: styresman för ett land, särsk. om riksföreståndare; förr äv. (i fråga om förh. inom det romerska riket): landshövding, prokurator. Jagh Göstaff Ericson .. Sveriges Riches Förestånder gör .. vitterligt (att). GR 1: 33 (1522). (Judarna) skulle jw altijd haffua en forestondare aff theras eeghit folk som them styra och regera skulle. OPetri 2Post. 13 a (1530). Valdemar blef Konung, och Jarlen, hans fader, föreståndare för riket under sonens minderårighet. Strinnholm Hist. 4: 403 (1852). Cavallin (1875).
e) (†) motsv. FÖRESTÅ 3 c α: befälhavare; äv.: fångvaktare. Linc. (1640). En gammell Feltuäbell war föreståndere der widh gräningen för böndren som der i wacht wore. ÅngermDomb. 12/2 1645, fol. 35. Hamb. (1700). Med dessa penningarna (som en medfånge erhållit) hoppades vi at understundom kunna köpa oss af våra Föreståndare en skugga af frihet. Ågren Gell. 85 (1757).
f) i mosaisk församling: var särskild av de (vanl. tre l. fem) förtroendemän vilka tillsammans utgöra den förvaltande o. värkställande myndigheten i församlingen. SFS 1882, Bih. nr 44, s. 7. Därs. 1905, Bih. nr 11, s. 7. — jfr KASSA-, KYRKO-FÖRESTÅNDARE.
2) (†) motsv. FÖRESTÅ 4: person som sörjer för ngn; förmyndare, målsman. (Jag) förordnar .. til mina fijra Barns troghna Förmyndare och Föreståndare .. then ährligha N. N. och N. N. AJGothus ThesEp. 3: 133 (1619).
3) [jfr t. vorsteherdrüse, ävensom PROSTATA] (†) om prostatakörteln; jfr FÖRE- I 1. En stor vid uringången belägen körtel som kallas Föreståndaren, och består af flere mindre körtlar. Wallerius Hydrol. 86 (1748).
-BESTÄLLNING. (†) föreståndarbefattning. Föreståndare beställningen här wed JönKiöpingz Hospital. VDAkt. 1711, nr 20. —
-PLATS. föreståndarbefattning. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 1. Föreståndareplats vid Folkhögskola. DN 1894, nr 9065 B, s. 2. —
Ssgr: föreståndarinne-befattning,
-lön,
-plats. —
FÖRESTÅNDARSKAP, n. (-ståndar- 1796 osv. -ståndare- c. 1620 osv. -stånder- c. 1620—1896) till 1: förhållande(t) att vara föreståndare; föreståndarbefattning. Serenius Uu 4 a (1734). En vid bergsskolan anstäld lärare .. (hade) åtagit sig föreståndarskapet för den bergskemiska afdelningen. RiksdRevBerStatsv. 1897, s. 359. särsk. (†) till 1 d, om riksföreståndarskap. Gustaf II Adolf 89 (c. 1620). Thorkel Knutsson nedlade föreståndarskapet öfver riket. Strinnholm Hist. 5: 156 (1854). —
FÖRESTÅNDERSKA, f.
1) till 1: kvinnlig föreståndare, föreståndarinna; i allm. i fråga om enklare förhållanden. RARP 4: 627 (1651). Förestånderskan för tvätt och lagning (vid sjukhuset). SFS 1906, nr 57, s. 13. jfr ARBETS-, KLOSTER-, KÖKS-FÖRESTÅNDERSKA m. fl. särsk. (†): husföreståndarinna, hushållerska. Serenius (1741). Schultze Ordb. 4943 (c. 1755).
2) (†) till 2: kvinnlig förmyndare. Efter .. (Filip IV av Spanien) fölgde hans Son Carolus II. ett barn om fyra Åhr, warandes hans Moder hans förestånderska. Brask Pufendorf Hist. 73 (1680).
Spalt F 2596 band 9, 1927