Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRESTÄLLARE fö3re~stäl2are l. fœ3-, i bet. I m., i bet. II r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-ställare c. 1755 osv. -steller 1563)
Etymologi
I. motsv. FÖRESTÄLLA: person som föreställer.
1) (tillf.) motsv. FÖRESTÄLLA 2: person som presenterar ngn. Sundén 1: 409 (1886).
2) (†) motsv. FÖRESTÄLLA 5: person som visar (fram) ngt, förevisare. Schultze Ordb. 4863 (c. 1755).
3) (†) motsv. FÖRESTÄLLA 7: representant. Wieselgren SvSkL 4: 1 (1847). Hahnsson (1896).
II. motsv. STÄLLA FÖRE.
1) artill. framvagn till ett avbröstningsfordon. Schall man icke allenest förfordre att Schytter (dvs. kanoner) motte warde gottne, vthen och ther till lathe göre föresteller. HSH 27: 45 (1563). Möller (1790). Föreställaren består af ..: a) axel med 2 hjul, b) underrede samt c) tistel med tistelbåge. De Ron o. Virgin I. 5—7: 24 (1887). Tingsten o. Hasselrot 65 (1902). — jfr KIST-, SADEL-FÖRESTÄLLARE m. fl.
2) landt. i utvidgad anv., om liknande anordning på plog, radsåningsmaskin, självbindare o. d.
Ssgr (i allm. till II 1, artill.): FÖRESTÄLLAR- l. FÖRESTÄLLARE-GROP. (förr) grop med framför densamma uppkastad vall avsedd att under strid utgöra skydd för föreställare. NF 5: 568 (1882). —
-HJUL. DA 1808, nr 9, s. 3. —
-KISTA. Vid fältkanonfordon finnes ofvanpå .. (föreställarens axel) en kista, föreställarekista, i hvilken föres ammunition samt en del andra för skjutning nödiga persedlar. LbArtill. 46 (1883). —
(II 2) -KÄRRA. landt. 2UB 4: 46 (1899). —
-PLATS. den anvisade plats till vilken vid batteris avbröstning föreställarna bortköras.

 

Spalt F 2604 band 9, 1927

Webbansvarig