| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖREVIGA före4viga l. fœr-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE.
1) (i högre stil, föga br.) i p. pf.: bortgången i evigheten, hädangången; ofta i substantivisk anv. Wulf Köppen 2: 1016 (1800). Vår förevigade vän. VFPalmblad (1810) i BrefNSkolH 160. Om, såsom jag tror, de förevigade äga någon förnimmelse af oss efterlefvande. Söderblom Herdabr. 81 (1914).
2) (i högre stil o. skämts.) (gm avbildning l. på annat sätt) till eftervärlden bevara minnet l. hågkomsten l. namnet av (ngn l. ngt), inviga åt odödligheten, odödliggöra; stundom närmande sig bet.: förhärliga. Han vill .. i hårda kopparplåtar (dvs. gm kopparstick) föreviga sin vördnad för Herr Archiatern. JJBjörnståhl (1775) hos Linné Bref I. 3: 262. Då skall du, vackra Rosalie, / Förevigas utaf min lyra. Kellgren 2: 217 (1782). Skytteföreningarnas .. styresmän .. i de holländska städerna plägade .. låta samfälldt föreviga sig på omfångsrika dukar. 2NF 21: 1437 (1915).
3) (föga br.) för beständigt förlänga tillvaron av (ngt), komma (ngt) att beständigt vara l. fortfara l. äga rum. Acrel PVetA 1750, s. 2. (Man) bör .. kunna rätta detta misstag och icke föreviga detta fel. GJEhrensvärd Dagb. 1: 164 (1776). Fasthålla och föreviga den lyftning i själen, som bönen .. förlänade. Rydberg Ath. 287 (1859). Wirsén i 3SAH 2: 252 (1887).
Spalt F 2631 band 9, 1927