| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
2) (i fråga om ä. förh.) strumpfot. (Bonden) hade på sig .. hvita byxor, gråa husor utan förfötter, näfverskor. Linné Ungd. 2: 349 (1734). (Lundin o.) Strindberg GSthm 347 (1881). —
(II 2 b) -FOTA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade (p. pf. pl. -fötte Livin Kyrk. 63 (1781)), -ning. (-fota 1655 osv. -fotta 1661. -föta 1721—1906. -fötta 1749) [sv. dial. förfota, förföt(t)a; jfr d. forfødde] laga (strumpa) gm att sticka ny fot vid gammalt skaft; förr äv. i fråga om motsvarande reparation av stövel. 1. par förfotade Strumpår. BoupptSthm 3/7 1655. Ett Paar Stöfler förfottades. Därs. 1/6 1670, s. 788 Bil. (1661). LD 1918, nr 218, s. 2. —
(II B) -FRAKTA, -ning. [jfr d. forfragte, mnt. vorvrachten, t. verfrachten] (†)
1) befrakta (fartyg); jfr BEFRAKTA 1. TbLödöse 152 (1589). Emedhan inge främmande Farkostar hijt komma, som sigh willia förfrachta låta. VDAkt. 1690, nr 270. Loenbom Stenbock 3: 12 (1760).
2) uthyra (fartyg) till transport av varor o. d., befrakta (se d. o. 2). Kalm Resa 1: 98 (1753). Jungberg (1873).
3) frakta, transportera (varor); i allm. i fråga om transport till sjöss. BtÅboH I. 13: 210 (1638). OfferdalKArk. N I 1, s. 141 (1727). Pudrettens förfraktning på Statens jernvägar har .. i väsendtlig mån underlättats. LAH 25: 60 (1867).
Avledn. (till FÖR-FRAKTA 2 o. 3): förfraktare, m.||(ig.). befraktare, bortfraktare. BtÅBoH I. 2: 134 (1625). Jungberg (1873). Hahnsson (1896). —
(II 3 c) -FRANSKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning. [jfr d. forfranske]
1) med avs. på person l. folk l. språk l. sed l. institution o. d.: ombilda l. förvandla till fransk, göra fransk, sätta fransk prägel på. Bergklint Vitt. 39 (1772). Under .. 1720-talet—1770, voro (i Tyskland) adeln och den högre borgareklassen förfranskade till bildning och seder. NF 16: 1091 (1892). Strassburguniversitetets förfranskning. 2NF 35: 574 (1923). särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkretare: förfranskad form. Namnet Rollon .. är en förfranskning af de gamla krönikornas .. latinska Rollo. EHTegnér i NordT 1884, s. 193.
2) (mindre br.) översätta till franska. Weste (1807). särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret: översättning till franska. Lamm Dalin 174 (1908).
Ssg (till FÖR-FRANSKA 1): förfransknings-strävande, n. Förfranskningssträvanden i Rhenprovinsen. Östergren (1923).
Spalt F 2672 band 9, 1927