FÖRGIFTING, r. l. f.
(†) vbalsbst. till FÖRGIFTA; konkret: gift. Han tog ett kallt yxeblad och lade på barnets tunga, menandes, att det skulle utdraga den slem, skarn och förgifting sålunda af tungan. NorrlS 361 (1606).
Spalt F 2700 band 9, 1927
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se