| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
(†)
1) fruktlös, resultatlös; som ingenting tjänar till, onyttig; fåfäng. Mykit sägs ther vthi offuerflödeligha, medh mongom och förgefflighom ordom. LPetri DialMess. 141 a (1542). På det K. M:tt icke görs någon förgäfvelig omkostnad. AOxenstierna 2: 713 (1624). Parterne som förgefwelige Reessor hafwa giort. VRP 1674, s. 72. Ekblad 131 (1764).
2) ogrundad, som saknar skäl för sig. GR 6: 96 (1529). (Den döda tron) är intet annat, vthan een falsk och förgäffligh mening. Botvidi 24Lijkpr. n 4 a (1619, 1628). Thesse .. äre wäll owisse förhåpningar, dogh icke förgeflighe. Schroderus Liv. 728 (1626). THiärne Vitt. 20 (1668).
Spalt F 2727 band 9, 1927