FÖR- ssgr (forts.):
(II 2 b) FÖR-HAMMA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -hamming (Hofberg Skogsb. 51 (1881)), -hamning (Hyltén-Cavallius (1864), Hirn). [till HAM(N), skepnad o. d.; jfr äv. nor. hamast, isl. hamask, iföra sig en annan hamn, förvandla sig] (i fråga om, i sht äldre nordisk, folktro) gm trolldom giva (ngn) en annan gestalt l. skepnad än (hans) egen, förvandla (ngn) i djurgestalt o. d., förtrolla, förhäxa. (Trollen) förstå .. att på mångfaldiga .. sätt förtrolla, förhamma .. och kusa folk och fä. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 19 (1863). ss. vbalsbst. -hamning konkret. Grodan .. är en förhamning, och tros fordom ha varit en konungadotter. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 332 (1864). Hirn Hearn Exot. 1: 9 (1901). —
(I 1 c) -HAMN3~2. [jfr d. forhavn, t. vorhafen] (i fackspr.) yttre hamn- (bassäng); uthamn. TT 1891, s. 11. Gravosa, Ragusas förhamn, är marin- och kolstation. NF 18: 746 (1894). Hamnen (i staden Fécamp) består af en förhamn och tre bassänger. 2NF 7: 1484 (1907).
Spalt F 2733 band 9, 1927
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se