| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRHOPPNING förhop4niŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förho´ppning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) till FÖRHOPPAS I o. II: förväntan att ngt önskat skall gå i uppfyllelse l. ernås, hopp; förr äv. i allmännare anv.: förväntan; ofta mer l. mindre konkret: ngt som man hoppas, tanke innebärande hopp, äv. (ngn gg i vitter stil) om ngn (ngt) som är föremål för l. inger förhoppningar; numera vanl. i pl. Hysa, hava förhoppningar. Motsvara, överträffa, svika, gäcka ngns förhoppningar. Göra sig förhoppningar (om ngn l. ngt). Ingiva, giva (ngn) förhoppningar. Han motsvarade icke de förhoppningar som ställts på honom. Hon var fylld av glada förhoppningar för framtiden. I (l. ngn gg under) förhoppning (stundom den förhoppningen) att, i hopp att. Hans förhoppning att i lugn och ro få njuta sin ålderdom gäckades. Ovissa, felslagna, svikna, gäckade, grusade, uppfyllda förhoppningar. Haffua een wiss förhopning om thet ewiga liffuet. LPetri 3Post. 33 b (1555). Den 22 Januari var det ännu blott en osäker förhoppning att öfvergången skulle kunna ske på isen. Carlson Hist. 1: 306 (1855). Att författarna .. skulle lyckats uppspåra den gyllne medelvägen .. är .. mera en förhoppning än en förvissning. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. II (1885). Du ljufva, outvecklade förhoppning! Wirsén LifvVår 53 (1888; till ett barn). Tror du de ha .. förhoppningar på arvet? Östergren (1923). Att med en fest fira icke blott förhoppningarna utan också resultaten. Nilsson FestdVard. 109 (1925). — särsk.
a) (numera ngt arkaiserande, i sht i religiöst spr.) i uttr. (göra ngt) på, äv. med l. (ut)i en förhoppning, äv. på en tvivelaktig o. d. förhoppning, förr äv. i l. på l. under förhoppning l. under en förhoppning, i hopp om att det som man gör skall få resultat l. lända till framtida gagn o. d. Then som plöyier han skall plöyia vnder en förhopning ath han må sitt hops deelachtugh warda. 1Kor. 9: 10 (NT 1526; Bib. 1541: på; Bib. 1917: med). OPetri Sacr. 21 a (1528). Och alltså .. moste han något lijtet tiena på förhoppning och låta bruka sig för huuspräst. VDAkt. 1689, nr 1189. Höbredorna .. vändes till luftiga strängar, allt på en tvivelaktig förhoppning. Suneson GGrund 68 (1926).
b) i numera obr. uttr. Ath wij genom tolamoodh och scrifftennes hughnat skola haffua en förhopning. Rom. 15: 4 (NT 1526; Bib. 1917: skola bevara vårt hopp). (Vi) äre vthi wisz förhopning, att (osv.). Svart Ähr. 91 (1560). Större förhåpningh iagh bär. Messenius Christm. 214 (c. 1616). (De gudfruktiga) liggia altijdh vthi Förhopning, at Gvdh skal (osv.). Emporagrius Flemming 125 (1651). (Jag kan) göra den wissa förhoppning att han vid denna tjensten lär wara E. H. Ex. till .. nådigt behag. 2Saml. 10: 86 (1681). Haf god förhopning min herre. Därs. 13: 76 (c. 1690). I förhoppning af bröd till mitt och mina fattige barns uppehälle. VDAkt. 1739, nr 277. — särsk. i uttr. över (all) förhoppning, över l. emot (all) förväntan; mera än man hoppas l. hoppats, utomordentligt; emot all l. ngns förhoppning, tvärtemot all l. ngns förväntan; utan (all) ngns förhoppning, utan att ngn väntat sig det, utan att ngn hoppats därpå. Chesnecopherus Skäl Ggg 4 b (i handl. fr. 1599). (Du, Gud, har) vtan all min Förhopning gjordt stoor Barmhertigheet medh tin Tienare. Preutz Kempis 243 (1675). Dät skedde emot min förhåppning. Schultze Ordb. 1818 (c. 1755). Detta gick likväl öfver all förhoppning fort. De Geer Minn. 1: 96 (1847, 1892).
c) (†) motsv. FÖRHOPPAS 2 b: hopp (till ngn l. ngt), tillit, förtröstan. Så är nw alles theris .. forhopning och tröst tiil E: K: vm sådane theris godz och eijendom. GR 11: 337 (1537). Try tingh .. ther på al min förhopningh ståår. KOF 1: 275 (1575). Svedelius i SAH 44: 39 (1868). — särsk. pregnant: förtröstan på Guds förbarmande nåd. Vthi een stadigh troo och Christeligh förhopning, förwenta thet tilsagde ewiga lijfwet. Phrygius MRosengren C 2 b (1608). Höpken 1: 235 (1745).
2) anledning l. möjlighet till hopp, utsikt; numera bl. ss. subj. till finnas l. vara; jfr VÅN. Vthan man förmercke kunne, att ther någen annen wån eller förhoppning vpå ferde wåre. GR 17: 41 (1545). Landzhöfdingen sågh att all Förhopningh till Lijfwet war borto. Kiöping Resa 109 (1667). En önskeligh vthgång stodh i förhoppning. Brask Pufendorf Hist. 309 (1680). Höpken 1: 261 (1771). Där ingen förhoppning fanns, där hoppades .. (Abraham) ändå och trodde. Rom. 4: 18 (Bib. 1917).
1) som är fylld av l. hyser förhoppningar, hoppfull; äv.: som vittnar om l. ger uttryck åt hoppfullhet. Lehnberg Pred. 1: 123 (c. 1800). Tack för ditt muntra och förhoppningsfulla bref. Atterbom (1820) i 2Saml. 27: 61. Konungen, som på hösten 1772 varit så förhoppningsfull, syntes nu mycket orolig. Odhner i 3SAH 6: 95 (1891). LVetA IV. 4: 8 (1909).
2) (numera bl. i mindre vårdat spr.) som inger förhoppningar, lovande; numera bl. om person. Jag frågade, vid hvad ålder den förhoppningsfulla ynglingen aflidit? Leopold 5: 300 (c. 1804). jfr ArkNF 25: 224 (1909). särsk. (†) i uttr. i förhoppningsfullt tillstånd, i ”välsignat” tillstånd. Fruar .. i förhoppningsfullt tillstånd. Bremer Brev 4: 244 (1862). —
-RIK. (i vitter stil, föga br.)
1) = -FULL 1. Atterbom Siare 2: 119 (1843). En .. förhoppningsrik tro på det tillkommande. SvT 1852, nr 204, s. 2. Kindblad (1871).
2) = -FULL 2. Atterbom Siare 4: 221 (1847). Det oblida öde som tidigt afbröt hans förhoppningsrika bana. Retzius i 3SAH 16: 414 (1901). —
-VÄDERLEK. (†) önskeväder; anträffat bl. i bildl. anv. En alt för lång Riksdag är .. en god förhoppningsväderlek för misstänksamme grannar. Dalin Arg. 2: 219 (1734, 1754).
Spalt F 2748 band 9, 1927