| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) till II 1 a ϑ: gm otukt förslösa. Han har förhorat allt sitt goda. Schultze Ordb. 2036 (c. 1755).
3) till II 1 b α, i p. pf. ss. adj.: okysk, liderlig. Okyske och förhorade menniskior. Schroderus KyskSpeg. I 11 b (1622). Hagberg Shaksp. 2: 133 (1847). —
(II 2 a) -HORNAS040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. dep. -ades, förr äv. -HORNA, v. -ade; -ing. [till HORN; jfr d. forhorne, t. verhornen] (i fackspr.) ss. dep., förr äv. ss. intr.: ombildas till hornämne, bliva hornartad; i sht om huden. Sjelfva epidermislagret förhornas, liksom epitelierna. Düben Förel. 34 (1857). Thorell Zool. 1: 20 (1860; intr.). (Håren) utgöras af starkt förhornade celler. Därs. 167. Genom förhorning i slemlagrets yttre celler nybildas (hos ryggradsdjuren) hornlagret. Wallengren (o. Hennig) 5: 18 (1916). —
(I 1 c α) -HOV, n. [efter t. vorhof] (†) i fråga om tempel: förgård; jfr FÖR-HUS. Mijn siel lengtar .. epter herrans förhåffuar. Psalt. 84: 3 (öv. 1536). Uti dhen eena porten af förhofwet (till moskén). KKD 5: 80 (1710). —
(I 1 c α) -HUD3~2. [efter t. vorhaut; jfr lat. præputium] anat. hudveck som (helt l. delvis) omsluter yttersta delen av manslemmen hos människan o. vissa däggdjur o. som hos flera folk i barnets spädaste ålder avlägsnas gm ”omskärelse”. Apg. 11: 3 (NT 1526). På ottonde daghen skal man omskära hans förhudhes köt. 3Mos. 12: 3 (Bib. 1541). Lundberg HusdjSjukd. 392 (1868). 2) (i bibeln o. därav påvärkat spr.) i bildl. l. oeg. anv.; särsk.
a) (†) ss. beteckning för de oomskurna. En gudh .. som gör vmskärilsen rettferdugha aff troona, och förhudhena genom trona. Rom. 3: 30 (NT 1526; Bib. 1917: de oomskurna).
b) (†) tillståndet att vara oomskuren. Hwru bleeff .. (tron) thå .. (Abraham) räknat? När han war j vmskärilsen, eller när han war j förhudhene? Rom. 4: 10 (NT 1526; Bib. 1917: medan han ännu var oomskuren).
c) i uttr. hjärtats förhud o. d., för att beteckna människonaturens medfödda andliga orenhet l. förblindelse. Så omskärer nu idhars hiertas förhudh, och warer icke meer hals stijffue. 5Mos. 10: 16 (Bib. 1541; ännu i Bib. 1917). Lagerström Bunyan 2: 10 (1727).
Ssgr (till FÖR-HUD 1): förhuds-band. anat. om förhudens bandliknande fäste (frenulum) vid undre sidan av manslemmens yttersta del. Hoorn Jordg. 1: 117 (1697).
(I 1 e) -HUGG3~2. (föga br.) om första hugget under fäktning l. ordnad tvekamp; särsk. fäkt. om det enkla hugg som från gardställning göres för att förbereda anfallet. Ling As. 297 (1833). Kindblad (1871). InstrSabelfäktnFot 1893, s. 80.
Spalt F 2750 band 9, 1927